Ledare: Fria skolvalet skapar ojämlikhet

Dessa utspel liksom Miljöpartiets och Vänsterpartiets klara ställningstaganden för att all vinst ska återinvesteras i verksamheterna har förorsakat ramaskrin i den alltmer bolagiserade skolvärlden och frustration i den socialdemokratiska partiledningen.

När ordföranden i Friskolornas riksförbund, Mikaela Valtersson nu tar till brösttoner och, med stöd av en av förbundet beställd enkät, hävdar att var tionde friskola skulle få läggas ner om möjligheten att ta ut vinst begränsas, så finns det anledning att granska friskoledramats bakgrund och inte minst Valterssons egen roll i sammanhanget.  

1984 stiftades på socialdemokratiskt initiativ “Lex Pysslingen”,en lag som förbjöd statsbidrag till daghem och förskolor som drevs i aktiebolagsform med vinstsyfte. Lagen upphävdes av den borgerliga regeringen Bildt (M) 1992.  Redan 1991 hade den dåvarande S-regeringen lagt fram en proposition om rätten att välja skola. Då partiet återkom i regeringsställning 1994 var ambitionen att begränsa denna rätt att välja skola till att inte omfatta bolagsverksamhet i vinstsyfte.  Men då Miljöpartiet gjorde gemensam sak med den borgerliga oppositionen omöjliggjordes alla försök att stoppa den fria dragningsrätten på skattepengar. Mikaela Valtersson fortsatte som riksdagsledamot för MP 2002-2011 envetet kampen för obegränsad frihet på friskoleområdet. Hon var en av kandidaterna till språkrör 2011 men slogs ut av Åsa Romson. Då lämnade hon riksdagen och tillträdde i november samma år som vice vd för riskkapitalägda Kunskapsskolan. I samband med att hon lämnade politiken efterlyste hon en diskussion om möjligheten att Miljöpartiet skulle bilda regering med Moderaterna. Det är i det perspektivet vi ska se Mikaela Valterssons energiska kampanj för oinskränkt frihet att få driva friskolor med skattemedel.  

Intresset ljuger som bekant aldrig. Men glädjande nog har Miljöpartiet efter Valterssons sorti kommit till insikt om problemen med riskkapitalägda och vinstmaximerande friskolor. Språkröret Gustav Fridolin avfärdar Valterssons kritik och slår fast att man ska vara trygg med att den skola man har valt ser till att skattepengarna kommer eleverna och skolan till del.

Professor Bo Malmberg, kulturgeograf vid Stockholms universitet har ingående studerat effekterna av det fria skolvalet. Det har i själva verket varit en motor i segregationen av den svenska skolan. Vi subventionerar med skattemedel segregerade skolor. Svenskfödda föräldrar väljer bort skolor med invandrarbarn, och medelklassen flyr skolor där det finns invandrarbarn. All forskning både i Sverige och internationellt pekar entydigt på att skolvalet utnyttjas av privilegierade grupper. Det är inte främst skolornas kvalitet som avgör utan den sociala och etniska sammansättningen.  Segregationen har nu gått så långt att om Sverige hade varit en delstat i USA, skulle vi bli stämda och förmodligen fällda i domstol, enligt Bo Malmberg.

Det fria skolvalet utmålades som en frihetsreform.  Den ökade konkurrensen skulle enligt förespråkarna ge oss världens bästa skola. I stället blev det ökade klyftor och försämrade skolresultat.

Om målet för den svenska skolan fortfarande är likvärdighet och att tillförda skattemedel ska användas till utbildningen och inte till vinstuttag så måste möjligheten att driva skolor med vinsten som yttersta drivkraft åtminstone begränsas. Det optimala är förstås att skattemedel bara utgår till skolor som drivs på non profit-basis.  Med erfarenheter från våra nordiska grannländer ger ett sådant system fortfarande stora möjligheter till valfrihet även om skolor som har profiterat på våra gemensamma skattepengar försvinner. Men möjligheten att välja alternativ pedagogik, till exempel Waldorf- och Montessoriskolor, personalkooperativ och liknande kommer i ett sådant system att kunna finnas kvar.