Det är en väldigt bra fråga
Jag inser att den vänster och den klimatrörelse som inte kan svara på det här aldrig kommer att hitta vägen till den där andra framtiden. Ja, den som är alternativet till massarbetslösheten, klimatkrisen, nyfattigdomen… Bilden av de kriser som tornar upp sig är lätta att skapa men bilden av det samhälle som motat kriserna är betydligt svårare. Fast klarar vi inte det så överlämnar vi framtiden till den borgerliga makt som fått igenom sitt systemskifte och nu inte vet vad det ska användas till. Utom det futtigaste av allt futtigt. Vinstjakt.
För vänsterkrafter gäller den rätt nedslående sanningen att jo, man kan vinna ett val men förlora samhällsomvandlingen. Det är ju det som skett sedan 1980-talets ekonomiska systemskiften.
Hur?
Kanske framför allt genom att den framtid som diskuterades då från arbetarrörelsen var samma som den som redan fanns, det handlade alldeles för sällan om att skapa något nytt, istället väldigt mycket om att försvara det som vi som växte upp på 70-talet fann outhärdligt tråkigt och småborgerligt.
Att en annan värld är möjlig vet vi idag på ett helt annat sätt än då. Vi har ny informationsteknologi som förändrar alla produktionsprocesser och därmed jobb, vi har AI som kan befria vardagen men också förstöra den (tänk dig en framtid med en evighet av kommunikation á la Tik Tok), vi har en annan möjlig matproduktion som stoppar den biologiska förstörelsen och vi har ekonomiska och praktiska möjligheter att minska antalet jobbade timmar (fyradagarsveckan kommer så småningom bli självklar) och vi har möjlighet till lokal produktion utan förstörande onödiga transporter.
Vi har dessutom alla ekonomiska resurser som behövs för omställning och ändå så svårt att föreställa oss ett annat sätt att leva.
Hur förändras vardagen om vi inte kan flyga på 30 år?
Vad händer med naturen om vi inte längre behöver miljoner inlåsta kor för mjölk och kött?
Vad betyder det att förvilda världens skogar?
Vad betyder det för frågeställarens barnbarn om energin hen använder verkligen är ren och billigare och ägs av alla?
Att vara emot förstörelse är ju bara början på att skapa något bättre.
Låt mig ta det enkla exemplet plast.
En ny ångest för så många på grund av ny kunskap om mikroplaster i maten, i haven, i naturen.
Föra veckan berättade vi om att det hopp politiken ställer till återvinning av plast som den viktigaste lösningen är mycket tveksam eftersom återvinningen i sig innebär stora ökade utsläpp av mikroplast. Att öka återvinningen blir då en låtsaslösning, att samla medborgarna runt uppsamlingskärlen blir rent bedrägeri.
Det enkla svaret, skapa en cirkulär plastekonomi, är inte på riktigt, det är inte en slump att oljeindustrin globalt och återkommande drar igång återvinningsprojekt och ”information” samtidigt som branschen ökar mängden plast hela tiden. Plast blir en allt viktigare del av oljebolagens inkomster och dessutom den enda som kan ersätta de förlorade miljarderna från minskad diesel och bensin när omställningen tar fart.
Det finns sätt att återvinna plast som inte skapar mikroutsläpp men det är väldigt energikrävande och därmed dyrt.
Resultatet av det här är att de som vill bränna plast (för el och värme) kommer få vatten på sin kvarn, liksom de som bara byter plast mot bioplast, en produkt som är lika omöjlig som global ersättning av fossil plast, som biobränsle är visavi fossila bränslen.
Vi använder helt enkelt för mycket plast i allsköns förpackningar och vi gör det för att det blir billigare för producenterna än andra material.
Enda lösningen på plastproblemet är att kraftigt minska plastanvändningen – och just där tar frågan stopp, för vem kan föreställa sig ett liv utan plast?
Trots att vi alla suckar över plastberget vi får under köksbänken varje vecka så kan vi inte riktigt tänka oss en vardag där vi inte har förpackningar på de saker vi skaffar. Och även om jag minns hur min mor tog mig i handen och så gick vi över Östermalmsgatan i Motala och jag fick trycka på en röd knapp på väggen inne på Konsum och ut strömmade mjölk in i mammas mjölkkanna, så är det inte nostalgiska barnminnen som för oss framåt.
I Barcelona besökte jag nyligen en förpackningsfri affär, det här var matråvaror och folk kom dit med olika glasburkar och lådor som de fyllde med veckans inköp. Men kön var betydligt längre till affären bredvid som sålde liknande ekoprodukter fast inslagna i plast.
Det kan man irritera sig på men det verkliga problemet är ju att den andra – plastfria – världen inte är konkret. Det tog något år för världens mobilanvändare att byta till smartphones, men hur byter man till något som inte gör vardagen enklare?
Nej, jag har inget svar men jag tror vi gemensamt kan söka det.
Den 10 juni har vi solfest i ETC:s solpark i Katrineholm och jag skulle gärna då vilja presentera läsarnas förslag till en plastfri värld.
Mejla mig!