Anti-hbtq-lagar sveper över ett allt konservativare USA och i europeiska länder hotar ledare att göra detsamma: begränsa och backa tillbaka hårt vunna rättigheter. Under torsdagskvällen sattes hela internet i brand av lika rent som falskt transhat när den olympiska boxaren Imane Khelif vann sin match mot Angela Carini på 49 sekunder, då Carini la sig. 

Khelif påstås vara man och påstås ha utsatt Carini för en brutal misshandel. Ingetdera är sant. Khelif är född kvinna, uppfostrats som kvinna och levt som kvinna. Hon uteslöts från att tävla i VM då Internationella boxningsförbundet ansåg sig ha hittat en kromosomavvikelse som kunde ge henne fördelar. OS höll inte med. Khelif har tävlat tidigare. 

Hela världens fåtöljläkare är dock säkra. Författaren JK Rowling var snabbt ute och menade att allt är ännu ett exempel på patriarkatets längtan efter kvinnomisshandel. I Sverige har Agnes Wold påstått att Carinis kromosomavvikelse måste innebära att hon också har testiklar. Läser man Socialstyrelsens fakta om DSD – samlingsnamnet för olika intersextillstånd – lär man sig snabbt att så inte är fallet.

Det är med andra ord inte så konstigt att Agnes Wold under Prideveckan förärades priset “Rosa tisteln” från RFSL Stockholm. Priset ges till någon som motverkat hbtq-personers rättigheter under året. Wold fick det för sitt engagemang mot den nya könstillhörighetslagen i våras. “De försöker tysta mig” var Wolds svar, något ironiskt efter att bokstavligen uppmärksammats med ett pris. 

Samtidigt vill hon själv avfinansiera RFSL och RFSU efter vårens debatt. Wold menar att statliga medel inte ska gå till civilsamhällesorganisationer som kritiserar fristående debattörer. Så ska alltså decenniers kunskap och forumbyggande gå i graven för att Wold är kränkt. RFSL och RFSU har räddat otaliga hetero- och hbtq-personers liv och hälsa med sina informationsinsatser, men det är inget värt för Wolds skadade ego. 

Vem försöker tysta vem, egentligen? 

Internationella olympiska kommittén har fördömt hatet och hoten som nu väller över Khelif. Över huvud taget är det höjden av kuslighet när tusentals personer blir besatta av en individs könsorgan. På engelska kallas det “transvestigations”, när främlingar via bilder försöker fastställa vilket påstått biologiskt kön någon har. För Khelif kan det vara livsfarligt. Det är olagligt att vara trans i hennes hemland Algeriet. 

Till saken hör att kroppar är olika, trans eller ej. Variationerna även inom biologiska kön kan vara milsvida. Vissas bendensitet ger rejäla försprång i löpspåret, andra är genetiskt kodade för stora muskler. 

När Olympiska kommittén reviderade sina riktlinjer för inkludering tog de fasta på detta. Det går att utesluta tävlande ur grenar de biologiskt anses ha för stora fördelar i. Det måste dock grunda sig i vetenskapliga undersökningar och jämförelser – inte i gissningar och fördomar om en persons diagnos eller könsidentitet. 

Det är väl avvägda riktlinjer. Khelif har kvalificerat sig tidigare. I OS i Tokyo tog hon sig inte förbi kvartsfinalen, utslagen av kvinnor som nu påstås vara så mycket skörare och svagare än henne. Tänk, vad hatet också kan blotta folks inneboende sexism. 

Happy Pride. Vi har många mil framför oss.