Första gången jag åkte in till BB var under högsäsong på sommaren, ungefär som nu. Min underbara barnmorska hade knappt tid att vara i rummet, visst var personalen professionell men det spelade mindre roll när jag knappt såg dem. Stressen var påtaglig, sjukhuset var som ett rullande band. Trots att stress ökar risken för komplikationer.  

Varje sommar får vi läsa om kvinnor som skickats runt mellan olika sjukhus, om platsbrist som lett till att kvinnor tvingats föda i städskrubbar eller som nekats att åka in och då fött i bilen på vägen till sjukhuset.  

På en del håll i landet är bristen på barnmorskor så stor att man tvingas stänga ner BB. För en månad sedan fattade politiker och tjänstemän i Lycksele – utan att rådgöra med personalen på BB – ett beslut om att stänga förlossningsvården i några veckor under sommaren. Kvinnor som ska föda under perioden hänvisades till Umeå eller Skellefteå, 13 respektive 15 mil bort. Men när barnmorskorna själva pusslade ihop sina scheman för att rädda kvar öppettiderna lyckades man få politikerna att ändra beslutet om stängning.    

Tack och lov är mödradödligheten i samband med graviditet och förlossning mycket låg i Sverige. Men det inträffar. Liksom komplikationer och bristningar i underlivet som ger men för livet. Det är bara att ta del av alla berättelser under uppropet #alltserfintut i sociala medier.  

Att förlossningsvården är underbemannad och lider av stora brister är ingen nyhet, det har ju varit ämne för den politiska debatten i flera år nu. Att vården behandlar människor olika utifrån kön, klass och etnicitet är inte heller en nyhet. Det gäller också om din svenska inte är perfekt. Ja, du blir sämre behandlad – inte alltid med avsikt men flera studier visar att det tyvärr förekommer.  

Nyligen avslutades rättegången mot Västra Götalandsregionen där en tvåbarnspappa med utländsk bakgrund dog av en hjärnblödning för att han inte fick rätt vård. Hans symtom bedömdes vara en ”kulturell svimning”.  

Fallet är tyvärr inte det enda. Förutfattade meningar om andra människor leder till döden i värsta fall. Vi måste därför ta frågan på allvar. 

Men tydligen upprör det Hanne Kjöller, kolumnist på DN:s ledarsida, att påpeka att det förekommer olika behandling beroende på vem som söker vård. Nyligen skrev Kjöller att den som inte kan svenska får finna sig i att inte få lika bra vård som andra.  

Bakgrunden är den nyhet som Sveriges Radio sände om att kvinnor som är födda i andra länder och har sämre språkkunskaper får sämre förlossningsvård. SR har skickat ut enkäten till samtliga barnmorskor inom förlossnings­vården i landet.  

Nu var svarsfrekvensen låg så det gick inte att dra några generella slutsatser. Men i enkät­en uppger en del barnmorskor att ”kommunikationsproblem/språkförbistring lett till komplikationer vid förlossning”. Andra svarar att de upplever att det finns skillnader i den vård som erbjuds kvinnor födda i Sverige jämfört med kvinnor födda utanför Norden. 

I USA forskas det rätt mycket på det temat. Utan att jämföra Sverige och USA finns det en lärdom man kan hämta om hur strukturer påverkar. I USA är barnadödligheten högre hos svarta i alla samhällsklasser. Siffrorna är hämtade från USA:s nationella folkhälsomyndighet Centers for Disease Control and Prevention, CDC. 

I en uppföljande intervju till undersökningen som SR gjorde säger en verksamhetschef för en kvinnoklinik att man jobbar alltmer aktivt genom att öka medvetenheten och kunskapen.  

Och precis så måste det vara, hälso- och sjukvårdslagen säger att målet är ”en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.” Det ska alltså inte spela någon roll vem du är, hur mycket du tjänar eller var du bor, du har rätt till en god vård.