Raseri som förblindar. Raseri som i detta fall glömde notera att leverantör är en satirsida och att berättelsen – naturligtvis – är hittepå, avsedd att förlöjliga fördomar mot muslimer.

Den där bilden? Nej, inte en muslimsk kvinnobrännare. Den föreställer professor Quirrell från Harry Potter.

Att rasister sprider sådant här kommer knappast som en chock. De har en fallenhet att absorbera information – desinformation – som bekräftar deras uppfattning om verkligheten.

Men fler än rasister lever bubbeltillvaro.

Det är förbluffande enkelt att aldrig utmana sig själv. Anpassa dina sociala medier för att alla du följer ska tycka som du. Följ medier och opinionsbildare som du vet affirmerar dig.

Så är debatten just nu, gällande väldigt många frågor. Ett antal solida sfärer kretsande kring varandra. Och jag vet hur lockande det är att bli välkomnad av en sfär. Skriva för den, attackera en annan sfär, polarisera – belönas med att tusentals från din egen delar. Upprepa.

Att hamna i denna loop ... Det är fruktansvärt tråkigt. Det gör oss dummare än vi behöver vara. Faktaresistenta, om det vill sig riktigt illa.

Jag skrev förra våren en ledare om att Sverige bör överväga lagstiftning som tvingar föräldrar att vaccinera sina barn mot mässling. Då hade Tyskland och USA haft större utbrott. Situationen där är alarmerande, orsakad av att ett växande antal föräldrar väljer bort vaccin. De underkänner fakta. Ersätter den med alternativa källor.

Jag kunde inte ana hur syrefattigt klimatet är i deras bubbla. Jag kallades nazist. Att föreslå obligatorisk vaccination liknades vid tvångssterilisering. Det var en mycket obehaglig upplevelse, att möta denna vetenskapsfientliga och vilsna fanatism. Hur skulle jag konfrontera den? Med fakta? Med att vaccin räddar miljoner liv? Jag försökte.

Sedan kom ett mejl från en läkare som underkände min artikel. Inte för att hen tyckte annorlunda i sakfrågan, men för att hen ansåg att jag borde ha varit mer lyhörd gentemot den som tvekar att vaccinera sitt barn. Alltså klivit ur min sfär, försökt förstå att vissa kan vara mer mottagliga för människoöden än för kylig fakta. Intervjua dem som lider av sviterna av sjukdomar som vi har makt att förhindra, tipsade läkaren.

Jag tog det till mig. Att det finns sätt att krympa avstånden. Att debattera med dina värderingar intakta och samtidigt direkt tilltala den vars värderingar du vill förändra.

Kanske färre delningar på Facebook.

Kanske förmår det en familj att vaccinera.

Folkhälsomyndigheter skriver sällan opinionsartiklar, men de har ett liknande dilemma när vaccinationsgraden sjunker. Fakta räcker inte. Närmande måste till. Nu lanserar till exempel Frankrike en nationell kampanj där oroade medborgare kan ställa sina frågor om vaccin.

Det är en klok utgångspunkt. Att vilja övertyga. Inte auktoritärt. Men lyssnande och tålmodigt. Hur ofta läser du den sortens texter på svenska ledarsidor? Hur ofta skriver jag dem själv? För sällan. Men jag inbillar mig att jag inte är ensam om att ha tröttnat på debatter som blivit positionering. Drönarkrig med motståndare som från respektive bunker beskjuter varandra.

Jag har inget behov av konsensus. Alla diskussioner behöver inte sluta med att alla är överens. Nej, jag kommer inte att tjänstgöra som dialogpolis gentemot den skandalöst ignoranta gruppering som avskyr muslimer så innerligt att den inte ens kan snappa övertydlig satir. Men jag har definitivt ett behov av strategier för att kunna beröra den som tycker raka motsatsen. Speciellt när fakta inte är nog och sfärerna är till synes oförenliga.

Amerikanska medievetaren Jennifer Briselli höll ett föredrag under årets upplaga av festivalen SXSW (en variant finns att se på Youtube). Det handlar om hur information – även obestridlig – måste anpassas för olika mottagare, annars är den inte effektiv. Hon resonerar om vaccinationsmotstånd och klimatförnekelse. Utifrån perspektivet att alla potentiellt kan ändra uppfattning, bara de får förtroende för och kan relatera till budskapet. Men givetvis finns en hake.

Den som formulerar budskapet måste anstränga sig för att förstå mottagaren. Empati med irrationella som envisas med att vaccin utlöser autism, med reaktionära som hävdar att global temperaturstegring är fullt naturlig. Empati med den som försvarar idiotiska villfarelser. Just för att den ska sluta göra det.

Förstå den du vill påverka inte redan övertygade.

Svensk samhällsdebatt skulle möjligen må bättre av att pröva.