Agnes L: Förskolans vardag ingen saga

I senaste numret av Bamse för de yngsta städar Lille Skutts son Mini-Hopp hela förskolan alldeles själv. Eller städar och städar, han ställer mest till med en ordentlig oreda när han skvätter ut vattnet över golvet, lägger alla leksakerna på samma ställe och låter dammsugaren löpa amok med honom hängandes i slangen. Stressigt och busigt så klart. Men i varje rum finns en personal och ett par barn, en till synes hög personaltäthet i en grupp med en till synes liten storlek.

Så ser det inte ut i den svenska förskolan riktigt. Sedan högerregeringen tillträdde har antalet riktigt stora barngrupper med mer än 20 barn ökat med 54 procent i Sverige. Effekterna av skattesänkningarna syns ute i förskoleavdelningarna. Och den syns i förskolepersonalens stress. Det är inte busiga barn som är stressmomentet för förskolepersonalen, utan tidiga öppningar, sena stängningar och brist på möjlighet till planeringstid. 

Att sänkt skatt innebär lägre skatteintäkter tycks inte högern förstå. Man lyfter fram olika sätt att räkna som visar att vi faktiskt trots allt lägger mer pengar på välfärd idag än 2006. Men vi har blivit många fler svenskar på åtta år och även om inflationen är låg finns den där. En krona idag är mindre värd än en krona 2006 och ska dessutom räcka till fler.

Förskolan är nog den välfärdsverksamhet, möjligtvis tillsammans med servicen och stödet för människor med funktionsnedsättning, som förändrats mest genom åren. Men högre ambitioner och krav från föräldrar förutsätter också att resurserna ökar.

I Örebro påstår sig Moderaterna vilja ha mindre barngrupper i förskolan. Vem vill inte det, men för att nå dit gör Moderaterna absolut ingenting. De har inte ens skrivit en egen investeringsbudget, vilket är ett krav för att kunna genomföra den utbyggnad som minskade barngrupper kräver. I och med att Moderaterna lokalt inför valet 2010 lovade sänkt skatt, vilket även Folkpartiet i Örebro gjorde, går det inte att ta deras plötsliga omsvängning under galgen på allvar. Prat skapar inga förskoleplatser – jobb och skatteintäkter gör det.

 I barnens serietidningar är bilden av förskolan pittoresk. I media är bilden av förskolan att förskolan är i djup kris. Opposition och majoritet tar lätt serietidningens eller medias perspektiv och sväljer det helt. Sanningen är givetvis ingendera. Förskolan är ingen pittoresk verksamhet, utan en arbetsplats där personal (kvinnlig) tvingas slita dag ut och dag in med krav på ökade öppettider och nya mål och riktlinjer, men gör det på ett fantastiskt sätt. Men de måste få något tillbaka.

Det är faktiskt så att höjningen av den brytpunkt Moderaterna ville genomföra i december inte skulle gynna en enda anställd i förskolan. Ändå ville Moderaterna prioritera den, en skattesänkning för de som tjänar allra mest, före ökade resurser till förskolan.

Bamse är världens starkaste björn. Men många är starkare än några. Om vi tillsammans väljer tydlig väg i september – barnen före nya skattesänkningar – kan förskolan bli lite mer som den tycks vara i serietidningen. En ny regering är den bästa dunderhonung som finns.

John Johansson