Peter Swedenmark: Förr var jag hemmablind

Man blir ju hemmablind. När jag bodde i Sundsvall tyckte jag inte att det var mycket till turiststad. Vad skulle man titta på? Statyn på torget? Och äta en brakmiddag på restaurang Vängåvan, där en del yngre roade sig med att spruta ketchup i saltkaren?

Nej, att turista i Sundsvall var töntigt och bara ett bevis för att all kreativitet var bortblåst.

Så flyttade jag till Jämtland. Det var vad som behövdes för att jag skulle upptäcka ”min” stad. Dessbättre är barnen intresserade av att se min farfars gamla hus uppe i Haga, åka förbi vår gamla sommarstuga på Alnö, kolla in morfars björkar i Skönsberg och äta strömming ute på Lörudden. Minst en gång om året brukar vi resa dit och frossa i minnen.

Staden är ju så vacker. Hirschska huset är juvelen i kronan. Torghandeln bidrar till att skapa stämning på torget. Och aldrig ett besök i Sundsvall utan en runda på Kulturmagasinet. Jag minns när husen användes som magasin. Det doftade ofta kaffe när man gick där nere. Hamnen är imponerande och de nya trähusen pryder sin plats. Att titta mot Busbacken och Norrlidens höjder gör att minnena snurrar snabbt. Fordomdags satt busar i backen och drack pilsner och spelade kort, berättade faster Elsa, som var helnykterist och ogillade kortspel.

Men bra kan bli bättre.

• Man borde ordna dagliga båtturer upp längs Selångersån. En båt av typ padda måste kunna ta sig långt. Det blir också en lektion i praktiskt miljöarbete. För 60 år sedan var ån ett kloakdike. Vid gamla slakteriet kunde man se hur djurblod spolades ut i vattnet. Så fort det blev varmt luktade det avlopp från ån.
• Alnön borde få en större plats i turistsatsningen. Den geologiska historien och alla sågverken är värda en större uppmärksamhet. Man borde kunna tanka hem information i telefonen och sedan åka en slinga medan en röst berättar om LO:s första fastighet och det pittoreska Spikarna. Och varför inte bada i Tranviken?
• Var höll bergslärkorna till? Och var skedde det uppmärksammade mordet på NN? En guidad brottsturné genom staden kan lära mycket om ett svunnet samhälle. Självfallet måste man visa var gamla fängelset låg (borta vid Västra stationen).
• Några gånger under sommaren bör arbetarrörelsen ordna bussresor. Till platsen för den första strejken i Sverige. Till Heffners och Hovid, klassiska sågverksplatser som var betydelsefulla under kampåren. Ut till hövdingen C A Svenssons stora gravsten i Bydalen och leta spår efter Frida Stéenhoff.

Sundsvall är en enormt vacker och fin stad. Men ännu mer kan göras för att locka fler besökare.