”Det blir 1 700 kronor kvar”, säger hon.
”Jag kan inte köpa något annat än det jag måste. Det går inte att gå på bio eller teater eller ha någon tidning, fast jag gärna vill. Händer det något extra en månad blir det svårt.”
Nej, Gloria är inte exceptionell. Hon är som många, många andra. Ungefär hälften av alla kvinnliga pensionärer får ut 8 000 kronor eller mindre varje månad. Vilket betyder att de hamnar under EU:s definition av fattigdom.
”Det är ofattbart och omänskligt!” tycker Gloria. ”Människor kan ju inte leva på så lite. Jag ser äldre människor som inte ens har riktiga skor, fast det är vinter. Det är så det blir när den ekonomiska klyftan bara tillåts växa.”
Hon har alldeles rätt.
Det är omänskligt.
Det är ofattbart.
Inte minst det faktum att svenska politiker anser sig kunna nonchalera två miljoner pensionärer, i synnerhet då de hundratusentals kvinnor som nu tillbringar sin ålderdom som fattiga.
Fyra av tio pensionärer kan tänka sig att byta till det parti som visar dem respekt, enligt en Sifo-undersökning som pensionärsorganisationerna beställt.
Vem lyssnar först?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Så här kan det hur som helst inte fortsätta. Att kvinnor har 70 procent av männens pensioner saknar all rimlighet. Dagens system inte bara repriserar yrkeslivets löneskillnader, utan förstärker dem. Tagit ansvar för barn genom att gå ner till deltid? Då blir pensionen ett straff, i och med att inkomsten under hela livet är avgörande.
Ulla Hoffmann (V) satt med i Pensionsgruppen som nådde en uppgörelse för drygt 20 år sedan, efter att Socialdemokraterna allierat sig med de borgerliga partiernas förslag.
”Jag var rädd att systemet skulle slå hårdast mot kvinnor och de som redan har det sämst, låginkomsttagare, deltidsarbetande och människor med tunga jobb som har behövt gå i förtidspension. Tyvärr blev det så”, säger hon till Dagens ETC.
Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam:
”När det ser ut som det gör idag, då kan man ifrågasätta hela systemets legitimitet.”
Ja, verkligen.
Systemet är inte självkorrigerande, det här är inte en trend som vänder över tid. Tvärtom, 2060 kommer hälften av kvinnorna och 35 procent av de männen att vara fattigpensionärer.
Den här veckan skriver många progressiva opinionsbildare om just pensionssveket.
Anna Herdy på Flamman:
”Det går att forma ett annat pensions-system som bygger på solidaritetsprincipen. Till och med LO har en plan om hur det ska gå till. Varför är det så tyst från regeringen?”
Eric Rosén på Politism:
”De rödgröna partierna bör gemensamt komma överens om att lova pensionärerna stora förbättringar efter nästa val. Pensionssveket måste bli till pensionslöftet.”
Linnea Swedenmark, Norrländska Socialdemokraten:
”Ja, det är ett riktigt systemfel. Eller på ett sätt är det inte ens det. För själva systemet står stabilt, men många människor blir fattiga.”
Det är läge att tänka nytt.
Absolut, vi kan diskutera höjning av grundavdrag, höjning av bostadstillägg, koppling av garantipension till inkomstutveckling. Men inget av detta förändrar vad som borde vara uppenbart för alla.
Systemet ger inte trygghet.
Därför borde det reformeras i grunden.
Varför ska vi ens hantera pension som ett slags uppskjuten lön, kopplad till den ersättning vi har haft under våra år som arbetande? Ge mig gärna ett argument som fastställer att det är en nödvändighet. Själv kan jag inte komma på ett enda.
Yrkeslivet är ekonomiskt skiktat. Den som har mer ansvar får mer lön (för att förenkla och tillfälligt bortse från diverse former av diskriminering). Men det innebär att inte att pensionslivet måste vara ekonomiskt skiktat. Varför ska en undersköterska hamna på en lägre nivå än en ingenjör? En betalar in mer, men ingen av dem finansierar på egen hand sin pension.
Det är en bild vi har framför oss, att vi som arbetar varje år lägger in ett belopp i pensionssystemets kassavalv, och när vi sedan fyller 65 år – eller om det blir 75 när vår stund är kommen – hämtar vi under återstoden av livet ut vår alldeles egen andel. En krona in, en krona ut. Men det stämmer inte.
Varje år tar staten in skattepengar från den som arbetar till den som gått i pension. Du betalar nu dina föräldrars pension, sedan betalar dina barn din pension. Det existerar inget slutet kassavalv. Det är inte arbete som utfördes på 40- och 50-talen som bestämmer dagens pension, lika lite som det är arbete som utfördes på 1700-talet.
Pensionen avgörs här och nu.
Pensionen skulle kunna vara lika stor för alla.
Om vi formulerar den som rättighet.
Inte som individualiserad försäkring.
Undersköterskan får ut lika mycket som ingenjören, nya svenskar lika mycket som de födda i Sverige. Skälig pension som ger grundläggande trygghet, ett system som är mycket enkelt att förstå, och som inte skapar desperat jakt efter privata, kompensatoriska lösningar.
Varför skulle vi inte vilja ha det så? Bara den som motsätter sig jämlikhet kan ha invändningar. Det är inget argument. Det är en princip. Vi som inte lider av den låsningen konstaterar, med beräkningar från Pensionsmyndigheten, att det skulle kosta mindre än fem miljarder kronor att lyfta alla pensionärer över fattigdomsgränsen. Det kan fungera som språngbräda. Målsättningen ska inte vara att tangera fattigdom.
Gloria förtjänar mer än 1 700 kronor att leva på.
Ett nytt system måste garantera henne det.
