Nej, jag menar såklart entreprenörerna.
Det är i alla fall så de vill framställa sig själva. Som de som är de goda. Denna godhetsberättelse är ett försök att torftigt överskyla det faktum att en marknadsekonomi fungerar på så sätt att det är den som maximerar vinst som lyckas, inte den som är snällast.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Expressen skrev i lördags om en märklig historia, innehållandes allt ifrån Jimmie Åkesson till utnyttjade hyresgäster. Det handlade om en lanthandel som verkar ha skötts lite sisådär. Vanvårdade djur och skatteskulder. En berättelse som känns igen.
Men något annat som känns igen i den historien är hur allianser slöts kring detta företag. Kritikerna var avundsjuka, företaget var gott. Den omskrivna entreprenören har bemött skriverierna med inlägg strösslade med hjärt-emojis och budskap om kärlek. Längre ner på sidan finns uppmaningar om att mobbare ska upphöra vara elaka.
Det finns mängder av exempel på företag som vill vara De Goda. Ledande på detta område är havremjölkföretaget Oatly. Nyligen skrev de på sin Facebooksida att ”ett företag nog inte ska uppmuntra till revolutionerande samhällsbudskap” men menade busigt nog att om någon ville klippa ut den tryckta spraymallen på deras förpackningar och sprida budskapet om ”eat more plants” så var det ju ett ”lyckosamt sammanträffande”.
De valde också att understryka att man skulle använda färg som gick bort om man skulle måla på offentliga platser. Även om man ville sprida detta viktiga budskap för att ”få se lite förändring” var det inte okej att vara allt för samhällsomstörtande.
Denna typ av marknadsföring kritiserades som en uppmaning till vandalism och någon anställd på Oatly tvingades skriva ett förtydligande om att mallen kunde användas för att till exempel piffa upp en kökslucka. Så mycket för det radikala budskapet. Hur gärna man än vill profilera sig som ett härligt alternativt (till och med revolutionärt) företag som slåss för en bättre värld så kan man inte komma ifrån att man är just ett företag och inte en politisk rörelse.
Oatly gör havrebaserade produkter som säljs i matvarubutiker. Inget mer och inget annat. Målet för deras företag, precis som alla andra företag, är att växa och sälja mer produkter i fler butiker. Skulle en revolution inträffa vore detta inte bra för företaget, ty då skulle det inte finnas någon marknad att sälja produkterna på och företaget skulle upphöra.
Den med gott minne kanske kommer ihåg när en centerpolitiker ville starta en salladsbar för att visa att det minsann gick att driva en sådan utan kollektivavtal. Resultatet blev en konkurs inom tre månader. Man ville göra ett politiskt statement men det gick sådär. Till och med när man startar företag för den enkla politiska poängen att den fria marknaden är förträfflig riskerar man att misslyckas.
Denna typ av marknadsföring ägnar sig åt att framställa produkter som något som ska tillfredsställa alla behov, till och med våra känslomässiga och politiska. Men nog kan det kännas lite tomt när man har konsumerat alla dessa produkter och världen fortfarande är som den är. När de som lovat att vara goda gör allt för att hålla nere lönekostnader och tar ut vinster.
Företagen försöker slå mynt av människors politiska drivkrafter, viljan att göra världen till en bättre plats. Paradoxalt nog skulle världen vara en bättre plats utan dessa företag, eller företag överhuvudtaget.
