BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vi vill ju att våra barn ska veta att de är perfekta som de är. Tyvärr så jobbar vi ju i motvind. Skönhetsnormerna och idealen drivs fram av företag som tjänar miljarder på att kvinnor hatar sig själva och indoktrineringen börjar tidigt.

Kommer ni ihåg tv-programmet The Swan? Där en ful, halvfet sunkmorsa fick en total make-over, påhejad av familj och vänner, med hjälp av plastikkirurgi och livet liksom till synes förändrades till det bättre? 

Jag märkte hur mina tankar förändrades och tog form varje gång jag såg det. Plastikkirurgin framstod som något okej, ett rimligt alternativ till smink och det där behovet av att vilja rätta till lite här och där på min egen kropp tog fart. "Om man bara skulle..." 

Och jag märker att samma tankar ploppar upp när jag läser tidningar med kändisar som har gjort ingrepp, eller när jag kollar bloggar eller följer Instagramkonton drivna av kvinnor som gör reklam för de ingrepp och andra liknande åtgärder de har gjort. Och då tänker jag att det skulle vara så enkelt att bara hoppa på tåget igen. För om jag bara vore lite smalare och lite snyggare så skulle allt vara perfekt och jag skulle bli en lyckligare människa. De får det att låta så enkelt och lättillgängligt. 

Trots att jag har kunskap om hur den här processen funkar och egentligen borde kunna värja mig, så dras jag lätt in i det tankemönstret ändå. Hur är det då för barn? För tonåringar? Vi utsätts ju för en ganska tuff normaliseringsprocess som är omöjlig att värja sig emot. För 15 år sedan var det otänkbart att ha löshår. Det var bara vissa som hade det och det sågs som lite halvsunkigt.

I dag känner jag knappt en käft som inte har det. Så nu när ingrepp har blivit vardag och fillers är vanligare än ett tandläkarbesök så förskjuts just uppfattningen om vad som är naturligt och normalt.

Skönhetskraven blir bara mer och mer orimliga och i spetsen för de nya idealen står plastikindustrin med ett smörgåsbord med lättillgängliga lösningar som får oss att tro att restylane och botox inte är konstigare eller mer riskfyllt än att gå till frisören. Allt framställs så självklart. Om du är missnöjd, gör något åt det! 

Visst kan man prata med barnen. Om att det de ser inte är på riktigt. Att tidningarna retuscherar och att kändisarna opererar sig. Men när alla ser ut på ett visst sätt, när förebilderna och idolerna har blivit reklampelare för fillers och när utseenden som är resultatet av just olika ingrepp har blivit idealet så spelar det ingen roll längre vad mamma och pappa säger.  

Och frågan är; När ingreppen har normaliserats så pass att just det uppfattas som det naturliga: Hur påverkar det våra barn och deras självbild?