Det är en märklig tid vi lever i. I förra veckan beslutade riksdagen om skärpta regler för utförsäljningar. Skola och vård ska inte längre kunna säljas till underpris. Lagen är framför allt en reaktion på Moderaternas agerande i Stockholms läns landsting. Minns till exempel hur vårdcentralen Serafen avyttrades för sjuhundra tusen, varpå de nya ägarna sålde den vidare för 20 miljoner.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I vissa fall har den här typen av beslut handlat om att ge ekonomisk fördel till en kompis eller partikamrat. I andra lägen har det varit en fantasi om marknadens möjligheter att sänka kostnader och höja kvaliteten. I alla situationer har det baserats på ett djupt grundat förakt mot gemensamma tillgångar.
De senaste decennierna har det i första hand varit borgerliga politiker som drivits av den tydligaste ideologiska övertygelsen, som genomfört politik som steg för steg ska förändra samhället. Den nya lagen är en slags försäkring mot det mest extrema uttrycket för den här förändringen, att företag får bita sig fast i offentlig sektor och suga ut så mycket pengar de kan. Det är en märklig tid vi lever i, för den nya lagen behövs. Men vi behöver gå mycket längre än vad regeringen är beredd att göra, om vi ska kunna skydda oss mot den typ av borgerlig vårdslöshet som till exempel drabbat Uppsala.
För Uppsala har också varit en experimentverkstad för borgerlig politik. När Ebba Busch Thor (KD) var ordförande i äldrenämnden beslutade hon att Uppsala skulle införa valfrihetssystemet LOV för äldreboenden. Bara ett fåtal kommuner i landet har tagit det steget. Busch Thor fick varningar om att det skulle bli mycket dyrare. Men ersättningen till de privata utförarna sattes medvetet på en hög nivå, för att locka till sig företag som ville driva boenden. På det viset skulle Uppsala få den bästa möjliga äldreomsorgen.
I våras kunde färska beräkningar visa att Ebba Busch Thors LOV-beslut skulle kosta 410 miljoner kronor extra fram till 2020. Det visade sig att den ultimata marknad som Ebba Busch Thor drömde om var en mardröm för skattebetalarna.
Det finns någonting väldigt tidstypiskt med både den nya utförsäljningslagen och Ebba Busch Thors resa till den yttersta toppen i svensk politik. Bara i ett fullkomligt urspårat politiskt klimat måste staten skydda medborgarnas tillgångar mot politiker som är beredda att sälja ut dem för en spottstyver. Bara i en mycket märklig tid kan en ideologisk extremist bli partiledare i ett tidigare regeringsparti, så länge extremismen består i marknadsfundamentalism.
Vad som i stället uppfattas som extremt är tanken om att vi borde äga, planera och genomföra äldreomsorgen i offenlig regi. Att valfrihet borde bestå i makten att välja innehåll i verksamheten, inte vilket bolag som ska driva den. Att det gemensamt ägda borde förvaltas i allas intresse och inte bli en källa till rikedom för enskilda.
Det är en märklig tid vi lever i.