Klara Ellström: Fokusera på sakfrågorna

Mitt under semestern uppenbarade sig debaclet hos Transportstyrelsen. Regeringens opposition satte bollen i rullning med sitt hot om misstroendevotum mot tre ministrar. Därefter följde med sensommaren en sällsynt generös kavalkad av misstroendediskussioner och avgångskrav åt olika håll, som troligtvis har nått sin peak i avgångskravet på Anna Kinberg Batra (M). Det som snappas upp av många väljare är vem som får stanna och vem som måste gå, men det är inte mycket diskussion om konsekvenserna för den politik som bedrivs. Att regeringen utpressas att backa från sina egna politiska förslag i budgeten har till exempel en stor inverkan på var startfältet ligger under valåret.  Ansvarsutkrävande är viktigt, men det finns en risk att det förflyttar både tid och uppmärksamhet från sakfrågor som behöver diskuteras inför valet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det är inte bara regerings- och styrningsfrågor som kräver vår uppmärksamhet. Tvärtom skulle de behöva vila till förmån för idéer om vilket samhälle vi vill ha, ryggraden i vårt politiska system. Ständigt fokus på kriser, avgångskrav och organisationsförändringar i den politiska sfären lamslår vår förmåga att fokusera på sakfrågorna. Under tiden utvecklar partierna sina lokalpolitiska program inför valet, så också i Uppsala. Nu är en ypperlig tid att nå fram med dina hjärtefrågor och sätta press på dina folkvalda representanter. I Tyskland är det nationellt val redan i september i år. Förutom att Angela Merkel lyfts upp som förhandstippad vinnare pågår mycket lite diskussion om valet här i Sverige, men även i Tyskland verkar samtalet vara sparsamt tillmätt.

Frånvaron av sakfrågediskussioner i allmänhet skrämmer, för jag misstänker att all fokus på makt och styrning har fått oss att till viss del glömma varför det faktiskt spelar roll. Det tacksamma undantaget får ändå anses vara det nya busslinjenätet som började gälla i Uppsala den 14 augusti. Fler än 2 200 synpunkter har beaktats för att få till en mer ändamålsenlig tabell, ändå strömmar det in kommentarer och insändare med tankar om förändringen. Visst, systemet är redan klart och det är inte rimligt att förvänta sig några justeringar i efterhand. Men den stora behållningen är att människor i länet faktiskt deltar i samtalet om och utvecklingen av kollektivtrafiken, som det är demokratiskt tänkt. Just denna fråga verkar också vara tillräckligt angelägen för många för att inte ge upp diskussionen. Kan vi frambringa samma mängd energi för miljö och klimat, utbildning och social omsorg inför nästa år? Jag hoppas det, för utan den sortens ansvarsutkrävande är det meningslöst vem som får stanna och vem som får gå.