Kanske ska man se texten som en sorts beröm eftersom vi tillskrivs sådan makt att något vi gör kan vara farligt.

Lyckligtvis tycks det vara idel missförstånd som ligger bakom Stades rädsla för att Dagens ETC, som vi egentligen heter, ska lyckas förstöra planeten. Eller juridiken. Eller vad nu “farligt” syftar på.

Stade tror att vi vill att domstolen ska utforma klimatpolitiken och beskriver det som en katastrofidé. Vilken tur då att det inte är vad vi föreslår. 

Klimatpolitik ska förstås utformas av folkvalda representanter, hur dåligt regeringen än sköter den uppgiften. 

Men ska det vara okej att ignorera klimatlagen, missa klimatmål och, genom att göra allt detta, riskera framtida generationers säkerhet och hälsa? 

Vi tycker inte det. Och det tycks finnas rättsligt stöd för den saken. Det är just det Aurora vill testa. 

I domstolen ställs samma krav som i alla andra fall. Det är just det som är grejen: man måste ha ett case. Vi tror att Aurora har det, precis som Klimaseniorinnen i Schweiz hade. 

I det senare fallet fastslog domstolen att staten sviker sitt ansvar: att skydda grundläggande mänskliga rättigheter.

Det handlar inte om att styra politiken – det handlar om att se till att man följer de lagar man åtagit sig att följa: nationell lagstiftning, EU-lagstiftning, Europakonventionen, Parisavtalet.

Dessutom finns det en uppsjö av exempel på frågor som tagits till domstol. Flera fackförbund har stämt staten. Hörde vi någon varna för juridiskt missbruk när Sveriges lärare stämde staten för diskriminering eller när Seko gjorde detsamma för en felaktig uppsägning?

Det är alltså inte tal om någon “politisering av domstolarna”. I fallet Klimatseniorinnen är domen välgrundad. Om något är det ett uppvaknande, eller ett erkännande, vi ser.

Klimatpolitiken har under alldeles för lång tid behandlats som en sidosyssla, något man kan sköta med lillfingret. Nu utmanas den synen. Till slut.

Vi – en duo där ena halvan är jurist – tycker alltså att det är rimligt att klimatet, precis som andra frågor, prövas rättsligt. Ett mer utförligt resonemang om klimatfrågans plats i domstolen har Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet, levererat i DN. Lästips!

Stade verkar dessutom tycka att vi är lata och bortskämda eftersom vi har luftkonditionering på redaktionen (kan du inte unna oss en dräglig arbetsmiljö, Joel?) och inte är ute och knackar dörr. 

Men vi är ju inte politiker, utan journalister med uppdrag att opinionsbilda. Dagens ETC är inte ett parti, utan en tidning.

Jag och Henrik ska inte vinna röster, vi ska flytta positioner. Vända på stenar, lägga pussel, ryta ifrån och ge förslag. Sådana saker. Det kräver ganska många timmar framför datorn på den luftkonditionerade redaktionen.

Ingen av oss påstår att vi har det viktigaste jobbet i världen. Men det är uppenbart att rödgröna ledarsidor behövs.

Och jag skrattar gott åt beskrivningen “det närmaste vi har en miljöpartistisk ledarsida i det här landet”. För socialdemokrater, och ledarsidor som helt saknar gröna inslag, framstår väl alla som vill ha ambitiös klimatpolitik som valarbetare för Miljöpartiet.

Men på tal om valarbetare: självklart behövs de. Partier behövs. Domstolar behövs. Klimataktivister behövs. Ledarsidor – och debatter ledarsidor emellan – behövs.

“Politiska alfahannar”, vad det nu är, behövs inte. Och att låta klimatskadlig politik gå obemärkt förbi är både fel och farligt.