Sveriges Radio erfar att människor som invandrat till Sverige ska tvingas betala för tolk ur egen ficka, vid kontakt med myndigheterna. Undantaget blir vården och rättsväsendet. Det ska också bli förbjudet för barn att tolka åt sina föräldrar. Regeringen väntas inom kort tillsätta en utredning om saken.

Det finns inga som helst argument som talar för att förslaget skulle gynna integrationen. Ingen forskning tyder på att åtgärden snabbar på språkinlärningen. Är det någon som på allvar tror att det är rätten till tolk som gör att människor inte lär sig svenska?

Däremot finns en hel del som tyder på att förslaget leder till motsatsen. Att människor inte förstår vad myndigheter säger kan ha mycket negativa konsekvenser för integrationen. Inte minst i ett läge där Sverige stärker sin beredskap, är det ganska bra att alla får bra myndighetsinformation. Något vi såg under coronapandemin var att dödligheten var mycket högre i grupper som hade bristande språkkunskaper.

SD menar dock att kostnaden för tolkar är för hög och regeringen tror att man med åtgärden sparar pengar. Jag lovar att äta upp vår reporter Max V Karlssons karaktäristiska keps, om det inte blir precis tvärtom. Myndigheter kommer kalla till meningslösa möten där ingen förstår vad som sägs. Allt kommer att ta längre tid. Arbetet bli ineffektivt och fler uppgifter kommer att tolkas felaktigt. 

Pressen på landets socialsekreterare,  ett yrke som redan nu präglas av massuppsägningar och psykisk ohälsa, kommer att förvärras. Deras arbetssituation underlättas knappast av språkförbistring. Ännu fler kommer att säga upp sig.

Detta är helt enkelt en oerhört dyr reform, miljoner kommer förslösas i symbolpolitik som gör alla missnöjda utom sverigedemokratiska skrivbordsnissar. Inget av detta är heller ultimat i ett läge där det florerar en desinformationskampanj om att svenska myndigheter kidnappar muslimska barn.

Att barn inte ska tolka åt sina föräldrar, en riktlinje som väntas ingå i förslaget, är dock helt rätt. I Socialstyrelsens utredning från 2018 lyfts risken för att barn ges ett för stort ansvar och att de riskerar att få veta sådant som barn inte bör veta. Det finns även en oro för att föräldraauktoriteten undergrävs. Det är förstås helt olämpligt att barn agerar tolk i fall som exempelvis kan röra misstänkt våld inom familjen eller att tvingas översätta ett cancerbesked.

Men om regeringen hade tagit den saken på allvar hade de utökat tolkarnas ansvar. Istället tas hjälpen bort helt. Då blir barnen troligen ändå indirekta tolkar av myndigheternas information, i de familjer som inte har råd att betala ur egen ficka (vilket sannolikt bör röra de flesta som har kontakt med till exempel Socialtjänsten).

Reformen kan helt enkelt beskrivas som dyr, kontraproduktiv och onödig. Inget tyder på att någon lär sig svenska snabbare. Varför gör man då så här?

Man ska inte ta till avancerade teorier när gammal hederlig tarvlighet räcker som förklaringsmodell. Detta görs helt enkelt av ren elakhet, som ett barn som sparkar ett annat på smalbenet, för nöjet att se reaktionen. Den njugga illviljan att göra livet så jävligt som möjligt för de få människor som fortfarande kommer till Sverige.

Det enda positiva är att regeringen varit så långsam att bereda ärendet att inget sannolikt hinner hända innan nästa val.