Jag har inget emot att politiker finns i sociala medier men jag har något emot att politiker bara finns i sociala medier. När de låter Instagram och Tiktok ersätta mer traditionell kommunikation, typ på regeringens hemsida, och intervjuer.

När Aftonbladet ställde frågor om Romina Pourmokhtaris (L) roll – avgörande, enligt L – i Cop28-förhandlingarna, svarade pressekreteraren Niki Westerberg: 

”Kolla in hennes Insta story.” 

En fladdrig film som raderas efter ett dygn? Proffsigt.

Den som initierade instagramifieringen av politiken var statsminister Ulf Kristersson (M), vars kanalval tvingade tidningarna att skriva meningen ”meddelar statsministern på Instagram”. 

”Vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget”, skrev Ulf på sitt Instagramkonto – där han också delar bilder på löparvader och hunden Winston. Myspys.

Politiker som dessa vill inte ha aktiva medborgare. De vill en passiv publik. Följare. Fans.

Ofarligt? Nja. Flera ministrar, bland andra utrikesminister Tobias Billström (M) har nära till blockknappen. Han tycks däremot inte se något fel i att hantera känslig information i sin X-inkorg, något journalisten Fanny Jönsson avslöjade.

Det blir svårt att hänvisa till inlägg som många aldrig kommer att se. I kombination med en del statsråds motiga inställning till intervjuer (jag tittar på dig, Pourmokhtari) blir narrativet skevt.

Man strävar efter att vara down with the kids. Istället blir det bara barnsligt.