Det finns all anledning att anta att rapporten speglar faktiska förhållanden, inte minst med tanke på att ICJ i Haag startat en process om just folkmord, på uppmaning av Sydafrika, som då beskylldes av Israel för att vara en aktör som springer Hamas smutsiga ärenden.

Det tillhör den typiska metoden när Israel kritiseras. Landets regering svarar konsekvent – med undantag för när kritik kommer från USA – att avsändaren kan misstänkas agera utifrån antisemitism och egentligen anser att Israel saknar rätt att existera. Något som drabbat inte bara Sydafrika utan även Amnesty och hela FN-apparaten inklusive generalsekreteraren.

Det här vet alla som granskar vad nu som sker i Gaza. Det kan inte finnas något som ens påminner om antisemitism. Förtroendet nollställs med omedelbar verkan. Det ger Netanyahu-regeringen öppet mål, samtidigt som problemet i så fall handlar om så mycket mer än en retorisk dragkamp om tolkningsföreträde: Den som har antisemitism i bagaget är på riktigt diskvalificerad som avsändare.

FN har inte gjort den läxan.

Israel svar var väntat. Man avfärdar rapporten, man kallar den en ”förlängning av en kampanj som försöker undergräva själva upprättandet av den judiska staten”. Det beror på rapportens innehåll, men ännu mer på Albanese, vad hon tidigare sagt och gjort. 

Ett i sig häpnadsväckande uttalande efter att 1 200 israeler mördats. 

Hon är belagd med visumförbud, Israels bestraffning efter att hon tidigare i år börjat debattera med Frankrikes president Emmanuel Macron. Utbytet skedde på X. Macron hade då beskrivit Hamas terror den 7 oktober som ”vårt århundrades värsta antisemitiska massaker”. En korrekt beskrivning. Hamas har alltid motiverats av antisemitism, även om rörelsen under senare år uppdaterat sina stadgar så att de ska vara mindre avskyvärda vid försök till diplomatiska kontakter med inte minst EU-länder. Albanese är dock av annan uppfattning. Hon skrev på X:

”Vårt århundrades värsta antisemitiska massaker? Nej, herr Macron. Offren dödades inte på grund av att de är judar men som ett svar på Israels förtryck. Frankrike och det internationella samfundet har inte gjort något för att stoppa det (förtrycket). Min respekt till offren.”

Ett i sig häpnadsväckande uttalande efter att 1 200 israeler mördats. 

En relativisering till något slags naturlig rekyl.

Och med Albanes position som rapportör faller allt hon förmedlar tillbaka blytungt på FN.

Det finns dessutom en historia. 

När hon 2022 utsågs till rapportör var beslutet kontroversiellt för att hon tidigare engagerat sig för palestiniernas sak genom att bland annat anklaga USA för att vara ”betvingat av den judiska lobbyn” och att Europa aldrig kan se längre än sin egen känsla av skuld för Förintelsen. Det senare är provokativt, det föregående – om en påstådd judisk lobby – ligger nära en av de vanligaste antisemitiska föreställningarna, och är i bästa fall ett mycket suspekt sätt att försöka formulera det inflytande som proisraeliska grupper har över amerikansk utrikesdoktrin.

Det här var känt sedan tidigare, men fick stort genomslag först 2022 när Times of Israel publicerade. Karaktärsmord, svarade Albanese. Det är hon inte ensam om att tycka. Till exempel gick en grupp om 65 forskare inom antisemitism, judendom och Förintelsen ut med att de ger henne sitt stöd för att hon har en viktig roll ”i ansträngningarna att främja ansvarsskyldighet för Israels kränkningar”. samt för att ”hon har uttalat sig mot den politiska instrumentaliseringen av antisemitism som syftar till att skydda Israel”. De menar alltså att hon inte gjort sig skyldig till antisemitism, men att den israeliska staten cyniskt använder den sortens misstänkliggöranden.

Netanyahus regering opererar utan tvekan på det sättet.

Men faktum kvarstår.

Albanese förnekar Hamas antisemitiska drivkrafter.

Albanese har slängt sig med svepande utpekanden av en diffus judisk lobby.

En sådan person har därmed gjort sig olämplig som rapportör.

I alla fall om FN har en seriös ambition att försöka förhindra de fruktansvärda övergrepp som Israel utför mot palestinier i Gaza, övergrepp som vi kan följa i realtid, ned till barnens av svält blottlagda revben. 

Det kräver klinisk oklanderlighet. 

Det kräver representanter som inte gör sig sårbara, möjliga att avfärda. 

Det kräver helt säkert basala insikter också om vad som hände 7 oktober.