Det anmäls två överfall i Kungsbacka. Först en grov misshandel. Sophie ska möta sin vän i centrum. Men tre män kliver ur en bil och pressar upp henne mot en vägg: ”Gör inget motstånd.” Därefter kommer slag. Sophie berättar för Göteborgs-Posten hur hon faller ihop. Dagen därpå anmäler en annan flicka, i 15-årsåldern, att hon blivit jagad av tre män som slitit ner henne på marken och försökt ta av henne jackan. Hon lyckas komma loss.
De sajter som titulerar sig ”alternativmedier” flyttar genast fokus till det lilla västkustsamhället. Avpixlat anklagar professionella medier för mörkläggning och för att ”försvåra de rättsvårdande myndigheternas arbete”. Den rasistiska propagandacentralen, förknippad med Sverigedemokraterna, anser att Göteborgs-Posten har en dold agenda, nämligen att ”inte gynna Sverigedemokraterna och den invandringskritiska opinionen”. Den prioriteras högre än att ”förhindra att unga tjejer misshandlas och våldtas”. En svensk journalist ges ändå godkänt betyg. Ivar Arpi på Svenska Dagbladets ledarredaktion.
Ingen chock för den som följer hans verksamhet.
”Varför vill inte GP hjälpa till?” frågar Ivar Arpi på Facebook. Han avser att Göteborgs-Posten återger valda delar av signalementen. ”Detta trots att polisen vädjar om hjälp från allmänheten.” Ivar Arpis önskan är naturligtvis att tidningen ska ange att förövarna är av ”utländsk härkomst”.
Det är inte första gången han har invändningar kring hur medier handskas med signalement eller bilder på misstänkta. Tvärtom handlar det om en konsekvent kampanj.
Du minns säkert misshandeln i Stockholms tunnelbana, då en kvinna gick emellan då en man försökte stjäla ur en äldre kvinnas handväska. Hon blev misshandlad och bespottad. Allt inför sina barn. SVT valde att pixla mannens ansikte, fångat av övervakningskamera. Fel beslut, enligt Ivar Arpi:
”Polisen letar efter gärningsmannen, meddelar de, och hade säkerligen kunnat få hjälp av allmänheten.”
Är det hans enda målsättning?
Att medier ska hjälpa polisen, att de – på avpixliska – ska underlätta rättsvårdande myndigheternas arbete.
Nej.
Alla normalt tänkande vill att förövarna i Kungsbacka ska gripas så fort det bara går. Men att signalementet ”utländsk härkomst” fungerar som katalysator, att informationen är avgörande ... Den synnerligen vaga beskrivningen omfattar drygt två miljoner svenskar. Om signalementet varit ”vänsterhänta” skulle antalet möjliga gärningsmän snävats in mer.
Förstår inte Ivar Arpi det?
Klart han gör.
Ta en sajt som Avpixlat, vars självpåtagna raison d’être är att blottlägga hur medier och makthavare försvarar sin ”multikulturella idyll” genom att ljuga om invandrares kriminalitet. Motangreppet från Avpixlat blir att koppla kriminalitet till etnicitet och kultur. Det handlar om att manipulera fram bilden av att svenska medier knappt ens låter toppen av ett väldigt isberg – invandrares kriminalitet – skymta.
Brottslighet som inteckning för att gränsen måste förbli stängd.
Brottslighet som bevis för havererad integration.
Brottslighet som främlingens fallenhet.
Ta ett parti som Sverigedemokraterna, nyligen varnade riksdagsledamoten Per Ramhorn för att Sverige håller på att gå sönder och han ville veta om statsministern förstått problemets omfattning: ”En våg av överfall och sexuella övergrepp mot flickor sveper över landet – från Skåne i söder till Jämtland i norr.”
Just nu, efter Köln och Kungsträdgården, är det kvinnors trygghet som särskilt lyfts av Avpixlat och Sverigedemokraterna. Men: Avpixlat – ”sund sajt”, enligt Jimmie Åkesson – har publicerat en video som visar hur en kvinna, med ansiktet synligt, utsätts för sexuella övergrepp. Sverigedemokraterna har sammanställt en rapport där kvinnor inom partiet som anklagat manliga kollegor för övergrepp skuldbeläggs.
Obefintlig trovärdighet, påtaglig dubbelmoral.
Om jag vore Ivar Arpi skulle jag seriöst reflektera över att mina egna analyser, med Svenska Dagbladet i ryggen, orsakar väckelsemöte hos dessa krafter. Sedan skulle jag fundera på detta att utländsk härkomst visserligen innebär ”överrisk” – det begrepp som Brottsförebyggande rådet (Brå) använder – att misstänkas för brott, men att andra faktorer – om du är man, om familjen haft socialbidrag, om du inte har gått i gymnasiet – ger väsentligt större utslag. Kanske debattera mer om jämlikhet och jämställdhet och mindre om kultur?
Men nu är jag inte Ivar Arpi.
Ledarskribenten som vill förvandla medierna till ett lojalt Efterlyst och publicera kompletta signalement även om det inte tjänar något syfte – annat än att göda det där spökberget så att det skrämmer ännu fler.
När han nu tvärsäkert opponerar sig om hanteringen av Kungsbacka.
När han tycker att medier ska rapportera ”pratade svenska med brytning” och ”utseende beskrivs som utländskt” om överfall i Östersund.
När han efter knivmorden på Ikea i Västerås skriver: ”Ja, svenska medier är generellt för återhållsamma med att skriva ut ursprung, nationalitet och religion”.
Ivar Arpi vet precis vad han gör.
