Ett av de finare sätten jag firat på är i stor gemenskap. Med rötter i kulturföreningen Truckstop Alaska uppstod en ny tradition för några år sedan, den att bjuda in alla som vill att fira tillsammans. Evenemanget ”En anständig jul” är inte exklusivt för föreningsmedlemmar, inte riktat enkom till medel- och hemlösa, ställer inte krav på någon motprestation – den är bara tillsammans, enligt devisen skicka vidare. Pustervik i Göteborg kommer att fyllas av människor som är där av mängder av olika anledningar. Jourjobbet krävde att någon stannade i stan, utbytesstudenten har inget alternativ, någon åker hellre hem när tågen inte är så förbannat dyra, andra har inget hem att åka till. Alla äter gratis då julbordet donerats, ingen bjuds på alkohol då alla ska känna sig trygga och förra året kom ungefär 600 personer. Det är inget mindre än fantastiskt. Och inte särdeles komplicerat. För det är inte via ensamheten vi kan komma åt de olyckliga, det är bara genom en breddad gemenskap.

I Storbritannien har Theresa May sjösatt en strategi mot ensamheten. Sverige lär tids nog få något liknande. Enligt SCB saknar 13 procent av svenskarna en nära vän. Procentsiffran ökar med åldern.

Under hösten konstaterade förresten Svenska Yle att ungefär fem procent av finländarna ”upplever en sådan stark ensamhet att den definierar vem man är som person”. Denna tomhet.
Och ensamhet påverkar hälsan negativt. Hjärtinfarkt, stroke, demens och depression hotar. Ensamheten orsakar en långvarig lågintensiv stress och enligt forskare kan ofrivillig ensamhet utgöra ett lika stort hälsoproblem som att röka 15 cigaretter om dagen.
Den sorgsna ensamheten är inte alltid uppenbar. Fyra av tio hushåll är singelhushåll i Sverige, de betyder naturligtvis inte att alla singelhushållen känner sig ensamma. Det betyder heller inte att man kan veta vilka som gör det.

Det finns en hel flora av politiska utspel om hur vi ska komma åt detta massiva problem. Socialdemokraterna gjorde till exempel valutspel om fler mötesplatser och aktiviteter för äldre, KD vill se reformer som ger föräldrar mer tid med barnen, L en nationell strategi, MP och V alternativa boendeformer för äldre, M vill erbjuda några hemtjänsttimmar utan biståndsbedömning, C vill höja garantipensionen för dem som har det sämst, och så vidare. Samtliga har en hel rad idéer till.

Och givetvis måste något övergripande göras. Förmodligen många saker. Men när staten gjort sitt hamnar det i slutändan i knäet på oss. Det handlar om vår mellanmänsklighet, våra normer om hur traditioner ska upprätthållas och våra idéer om vilka vi värnar om. Givetvis är den ofrivilliga ensamheten en fråga som är aktuell året runt. Men få dagar på året är så påtagliga för dem som inte känner att de har någon, som julafton.

Nyår kan visserligen haussas till att tarva glamour vi inte kan uppnå, mången midsommar har slutat i dikeskanten och påsk har jag ärligt talat aldrig riktigt fattat vitsen med. Men ingen annan högtid har så strikta familjeramar som julen. Julfirandet ska därtill ha en air som är svår att uppnå, en skimrande Disneydröm av stickade strumpor och rosiga kinder och gott humör. Statistiskt är det större chans att strumporna blir blöta och himlen är grå, förhoppningsvis är alla någorlunda nöjda vid sidan av paltkoman. Lägg till något oväntat istället för att hoppas på något diffust. Lägg till någon.

Utveckla kretsen till att välkomna fler ni gillar. Det är ett steg närmre att våga fråga kollegan eller grannen eller vem det nu kan vara – den som kanske faktiskt inte vill vara själv. Kanske känner ni inte varandra särskilt väl, men kanske känner hen ingen särskilt väl. Om du står på den lite ensammare sidan – ensamhet är inte fult. Våga blotta dig om du skulle vilja ha sällskap, det är inte lätt att gissa sig till.

Pustervik kommer att fyllas av mat och skratt och kramar och några vilda ungar och en hyfsad frid, faktiskt. Besökarnas brokighet bidrar till en respektfull stämning och nyfikna möten. Själv åker jag hem till den där lite stökiga klanen. Firandet kan få involvera fler också, nån gång en rastlös ensamseglare, sedan en tid en vän till familjen som börjar bli lika given som glöggen. Ju fler desto roligare.

God jul!