Ledare: Fina floskler – värre verklighet

Så exotiskt är inte ursprunget. Det är Lindesbergs bostäder som orden tillhör. Som allmännyttigt bolag ska Libo stå under demokratiskt inflytande med viss självständighet. Det betyder att kommunstyrelsen sätter upp regler för hur bolaget skall styras. Enkelt uttryckt ägs bolaget genom en rad andra bolag som i sin tur ägs av kommunstyrelsen. Detta är rätt vanligt och inte unikt för Linde. (För info se ’libo’ via lindesberg.se)

Då Libo står under folkligt inflytande sätts vissa riktlinjer upp. I allmänna handlingar står bland annat att ”Bolagets arbetssätt präglas av öppenhet” och att ”båda könen ska vara representerade i styrelsen”. Även ”inflyttning och integration” är viktigt. Det är bra idéer som alla borde skriva under på. 

Därför är det anmärkningsvärt att det bara finns en kvinna i styrelsen på sju personer. Hem för alla betyder ofta ”hem för alla, ruckel till resten” och renovering av äldre hus får stå tillbaka när det byggs nytt på sjönära tomter som en sjukskriven person skulle få skippa käket för att kunna betala för. Å andra sidan är kanske mat onödigt när det bjuds på ”trendiga hus i åtta våningar!” – till ett pris av cirka 6 000 kronor för ett rum och kök – och då ingår nog inte varmvatten. Fast det är väl en av dessa fantastiska möjligheter ”att påverka din boendekostnad” som hemsidan säger. 

De som har råd får bjuda på varmt kaffe till fikat, de som inte har det får helt enkelt nöja sig att bjuda på lågpriste i kallvatten. 

Men visst behövs nya bostäder och utsikten är väl fin vid Ålkilsplan. 

Oavsett om det gäller arenahaverier eller ny bebyggelse finns det en historia hos kommunen med bolag att varken vara särskilt öppna eller intresserade av vad allmänheten tycker. Invånarna får sedan betala när saker inte går som cheferna har tänkt sig. 

Så det är inte orimligt att de som tar det slutliga ansvaret ska få påverka på ett meningsfullt sätt även mellan val och sporadiska audienser. Jag pratar om boendeinflytande. 

De tjusiga, men målande, termerna ”centrum” och ”periferi” passar in här. Centrum är vad det låter som. Utöver geografin kan man säga att till exempel kommunala bolag och stora arbetsgivare (Libo/Meritor) och medelklassfamiljer är centrala sociala nav i Linde. Periferi är förstås det som ligger utanför detta; fysiskt som socialt. Folk som har låg inkomst, svenska som andraspråk, funktionshinder, med mera. 

Så vi har dem som finns i centrum – ”alla” – och de utanför – ”resten”. Alla är med andra ord nödvändigtvis inte identiskt med varenda människa.

Därför blir mina samtal om Libo, ”hem för alla, hela livet” och så vidare, lätt ironiska. Skillnaden mellan pr och verklighet är för stor. Utöver att söka förändring kan en ofta bara driva med alla paroller och diktat. 

”Hem för alla, ruckel till resten” är cyniskt; jag hävdar inte motsatsen. Det tar dock mindre i anspråk än andra klyschor. Något mången pr-avdelning möjligen borde jobba på.