Hon har äntligen hittat hem. 2006–2014 ägnade hon som sjukvårdslandstingsråd i Stockholm sin kraft åt att sälja ut det offentliga, samtidigt som hon rutinmässigt vägrade att ställa upp på kritiska intervjuer (nej, Dagens ETC eller lokaltidningen ETC Stockholm fick aldrig möjlighet att ställa frågor till henne). Ett absurt beteende av en folkvald som haft huvudansvar för mer än två miljoner svenskars hälso- och sjukvård, som handskats med enorma belopp, miljarder och åter miljarder skattekronor.

Vårdvalet, sanslösa avknoppningar, Carema-skandalen, desperata barnmorskor… Hon duckade nästan alltid. Skyddad av sina medarbetare och sitt parti. Parallellt blev Stockholm en experimentverkstad för borgerlighetens idé om att marknaden bättre tillgodoser individens behov.

16 oktober lämnar Filippa Reinfeldt att lämna politiken.

19 december får hon ett nytt jobb hos Aleris.

Inte ens två månader…

Det är bortom allt.

Åtta år av täta kontakter med dessa privata vårdkoncerner, av att vara uppdragsgivare till riskkapitalbolag Aleris-ägaren Investor. Nu byter hon sida.

Medan hennes partikollegor ska driva landstinget, agerar Filippa Reinfeldt istället för andra intressen. Aleris omsatte under fjolåret nästan sju miljarder kronor. Det hoppas bolaget överträffa med Filippa Reinfeldt i koncernledningen, ansvarig för affärsutveckling och ”public affairs”, en ståtlig eufemism för lobbyism.

Det är ingen orimlig förväntning. Hon kommer att ha en direktlinje till de moderater som hon tills alldeles nyss var chef för. Hon kommer på samma sätt kunna smörja borgerliga politiker över hela landet, och varför inte i grannländerna (Aleris hoppas på skandinavisk expansion).

"Det är oerhört spännande", jublar Filippa Reinfeldt.

Oklart om hon ens själv uppfattar det djupt stötande i att hon bygger en karriär i näringslivet utifrån det förtroende som väljare gett henne. Hon svek det visserligen redan som landstingsråd. Men nu sviker hon igen. För pengar, så klart. Mycket pengar. Aleris lär inte snåla gentemot sin stjärnrekrytering. Möjligen också av ideologiska skäl. Vad är problemet? tycks Filippa Reinfeldt resonera. Som om expressbiljetten från politik till näringsliv vore naturlig, en rättighet. Bara en annan plattform. Det gäller fortsatt att försvaga offentligt driven vård. Och det är skattemedel som ska användas. Precis som förut.

Filippa Reinfeldt är värst hittills. Men politiker som avpolletteras behöver uppenbarligen hjälp att handla med gott omdöme. Det behövs karantän. Snarast.

Vi vet sedan tidigare att det vuxit fram ett välfärdsindustriellt komplex där politiker – flest borgerliga, men inte uteslutande – odlat osunda band till företag, som de sedan själva blivit en del av, utan samvetskval, som om det bara handlade om att rulla över till andra änden av skrivbordet.

Det är förkastligt.

Äntligen har Socialdemokraterna börjat se värdet av karantänsregler, civilminister Ardalan Shekarabi vill starta en utredning. Det innebär att Miljöpartiet och Vänsterpartiet får sällskap.

Moderaterna håller fast vid att karantän är onödigt. Ingenting tycks ändra på den saken. Inte att Anders Borg sugs upp av Kinnevik, inte att Filippa Reinfeldt framöver ska gå Wallenbergs ärenden.