Det är ”samhällsomstörtande klimataktioner”, ”tillgång till information om svaga punkter”, ”förtroendeskadligt för myndigheten”. En klimataktivist tänker, av texten att döma, spränga varenda gasledning i hela Sverige. 

Meningsbyggnaden och ordvalen i sig vittnar om hur man ser på saken: en aktivist har fått jobb på en myndighet, i den ordningen.

Mot bakgrund av den allt hårdare retoriken kring klimataktivister var det förväntat att klassiska aktivistkritiker skulle ta bollen och springa med den. Förväntningarna infriades bland annat av Peter Wennblad på Svenska Dagbladets ledarsida.

I en text med rubriken ”Staten har öppet hus för säkerhetshot” uppmanade han Carl-Oskar Bohlin (M), minister för civilt försvar, att ta myndighetens generaldirektör Robert Andrén i örat.

Bohlin svarade snabbt i ett inlägg på X, där han med ”aja baja”-ton meddelade att han följt Wennblads uppmaning. Det var både fort och fel. Fort, då det inte alls handlar om något säkerhetshot. Fel, då ministern inte ska detaljstyra en myndighet. 

Men vad handlar det här om egentligen? 

I stället för att ta reda på sanningen sprang alla på Fokus-vinkeln och kablade ut berättelsen om ett enormt säkerhetshaveri. Det är ett underbetyg till berörda redaktioner, särskilt när regeringen ihärdigt beskriver aktivister som hotfulla. Bara Dagens Nyheters Lisa Röstlund har, i skrivande stund, utfört ett seriöst journalistiskt arbete i frågan. 

Till saken hör också att regeringen parallellt med sina utspel om det hot mot demokratin som klimataktivister påstås utgöra vill ändra lagstiftningen för just offentligt anställda. Man vill omedelbart kunna stänga av medarbetare som beter sig på ett sätt som ”kan antas” leda till uppsägning. Sekos förbundsordförande Gabriella Lavecchia säger till Altinget att det riskerar att allvarligt försämra situationen för anställda och öppnar för missbruk av systemet. 

En rimligare beskrivning av situationen på Energimyndigheten kan se ut så här: Kvinnan som ärendet gäller var alltså anställd som gassamordnare. Hon har ett gediget CV, hennes kompetens är svår att ersätta. När hon anställdes genomgick hon dubbla säkerhetsprövningar. Arbetsgivaren var mer än nöjd med hennes insats.

På fritiden har kvinnan deltagit i demonstrationer arrangerade av Rebellmammorna, en grupp inom Extinction Rebellion. Engagemang har varit synligt i hennes sociala medier-profiler, hon har aldrig försökt dölja det för myndigheten. Åt andra hållet, däremot, det vill säga vad gäller att prata om sitt jobb på fritiden, hon varit extremt försiktig. 

– Jag har knappt sagt till Rebellmammorna att jag jobbar på Energimyndigheten. Jag pratar inte bredvid mun, jag är väldigt försiktig, säger kvinnan, som vill vara anonym på grund av rädsla för repressalier. 

Kvinnan – vi kan kalla henne Anna – har deltagit i ungefär fyra aktioner, varav en samtidigt som hon var anställd på Energimyndigheten, och då utanför arbetstid. Hon har aldrig utfört civil olydnad, åtalats för eller dömts för brott. 

Rebellmammorna sjunger sånger. De sitter i ring och stickar. Gruppen är fredlig, de vill bara ge sina och andras barn en trygg framtid.

– Om man tror att klimatrörelsen är ett större hot mot Sveriges säkerhet än klimathotet i sig har man gjort fel analys, säger kvinnan.

Här är det på plats med en påminnelse om att yttrandefrihet, föreningsfrihet och demonstrationsfrihet gäller alla medborgare, även offentliganställda – och även säkerhetsklassade sådana. Det är en grundlagsskyddad rättighet att uttrycka sina åsikter på fritiden. 

Anna är noga med att betona att hon skiljer på jobb och fritid, och att hon aldrig, på något sätt, velat skada sin arbetsgivare – som hon tvärtom talar gott om och beskriver som kompetent.

Det senare gäller inte för personen som drog igång den här processen: Gustav Boëthius, uppgiftslämnare till Fokus och tidigare gassamordnare på Energimyndigheten. Boëthius lämnade myndigheten efter att hans säkerhetsklassning dragits in, bland annat för att han hanterat hemligstämplat material på ett osäkert sätt.

Sedan dess har han fortsatt att intensivt kritisera Energimyndigheten. Boëthius tycks alltså ha en tydlig agenda: att skada myndighetens förtroende. I Fokusartikeln, som framför allt grundar sig på Boëthius uppgifter, insinueras att Anna utnyttjar sin position på Energimyndigheten för att kunna utföra samhällsstörande aktioner. 

Man skriver att du skulle kunna använda uppgifter från ditt jobb till dina aktioner med Rebellmammorna. Vad säger du om det?

– Jag kan garantera att jag aldrig har gjort det. Det ironiska är att Boëthius själv blev fråntagen sin säkerhetsklassning och fick sluta när han hanterade uppgifter på ett sätt som inte är förenligt med den tystnadsplikt som följer anställningen, säger Anna.

Nu har hon blivit av med jobbet som gassamordnare, trots att myndigheten är i stort behov av kompetensen hon besitter och upprepade gånger uttalat sin uppskattning för Anna. Med en och en halv veckas varsel fick hon sluta – Fokusartikeln kom, lämpligt nog, precis innan provanställningen skulle övergå till en tillsvidareanställning.

Man kan fråga sig vilket som är det största säkerhetshotet: att Sverige står utan gassamordnare och att en myndighet, och potentiellt en minister, agerar på källor med hämndbegär, eller att en fredlig klimataktivist jobbar på Energimyndigheten.

Anna är besviken och frustrerad, men kanske framför allt orolig – över såväl bristen på krisinsikt som kompetensförsörjningen på klimatområdet. Nu ser hon en utveckling där myndigheten, genom att omformulera sina jobbannonser och försvåra anställningsförfarandet, försöker undvika att klimataktivister anställs.

Och det verkar vara just den utvecklingen Carl-Oskar Bohlin (M) framfört till Energimyndigheten att han vill se. På X skriver han:

”[...] Att situationen ens har kunnat uppstå väcker många frågetecken och illustrerar behovet av det uppföljningsarbete som nu tar vid och att inga frågetecken lämnas obesvarade. Sånt här ska helt enkelt inte få hända. Klimat- och näringslivsdepartementet, där myndigheten har sin hemvist kommer följa frågan nära den kommande tiden.”

Vad säger du om ministerns uttalande? 

– Det säger väl att målet är att människor som är klimatengagerade inte ska få arbeta på myndighet. Det kommer att bli svårt att genomföra den gröna omställningen då, säger Anna.

Det finns skäl att dröja kvar vid just Carl-Oskar Bohlins agerande. 

Fokus-artikeln publicerades sen eftermiddag den 3 april. Påföljande eftermiddag publicerades Svenska Dagbladets ledartext. Båda skribenterna, Henrik Sjögren och Peter Wennblad, pratar i termer om säkerhetshot. 

Det är Gustav Boëthius uppgifter som utgör grunden till texternas gemensamma vinkel. Trots Boëthius uppenbara frustration mot Energimyndigheten, trots att Boëthius kan tänkas ha en politisk agenda – han har för närvarande ett uppdrag på Svenskt näringslivsfinansierade tankesmedjan Timbro, enligt DN. 

Några timmar efter att Peter Wennblads text publicerats uttryckte minister Bohlin sin frustration på X, där det också framgick att han pratat med Energimyndighetens generaldirektör. Anna tror att utgången hade kunnat se annorlunda ut om inte ministern satt press på myndigheten.

– Man hade kunnat tänka sig ett annat narrativ: att man litar på sina anställda, på säkerhetsrutinerna. Om man hade haft lite mer is i magen och rett ut frågan internt, så hade man kunnat undvika att befästa det här vinklade narrativet, säger Anna.

Civilministern är knappast ensam om att prata om klimataktivister på ett sätt som får dem att framstå som en fara för Sveriges säkerhet. Bland annat har statsminister Ulf Kristersson (M) sagt att just Rebellmammorna utgör ett hot mot demokratin. 

Hela den här utvecklingen, med hårdare tag mot aktivister och ett auktoritärt tonläge, är oroande. Och här finns faktiskt en säkerhetsrisk, men den heter inte Anna. Den heter Carl-Oskar Bohlin: minister för civilt försvar, men kan inte bedöma trovärdigheten i en källa – eller låta myndigheterna göra sitt jobb.

Fotnot: i en tidigare version av artikeln uppgavs att Fokus inte pratat med Anna. Det stämmer inte och artikeln har nu uppdaterats.