Enligt en granskning av 60 aktuella våldtäktsdomar, genomförd av Sveriges Radio P1, dras slutsatsen att samtyckeslagen redan haft avgörande betydelse i minst sju domar. Lagen har inneburit både att fler kunnat fällas och att straffen skärpts. Anders Perklev, nuvarande president i Svea hovrätt, bekräftar slutsatsen, även om han tillägger att närmare hur stor effekt lagen haft vet vi mer om längre fram. Perklev avvisar även det vanliga argumentet mot samtyckeslagen om så kallad ”omvänd bevisbörda”, att den skulle betyda ett avsteg från rättsliga principer genom att åtalade skulle behöva bevisa sin oskuld. I en rättsstat har åklagaren fortfarande alltid hela bevisbördan, men utgångspunkten är allas rätt till kroppslig integritet och självbestämmande. Du kan inte bara kan anta att det är fritt fram att ta för dig.
Samtyckeslagen har länge varit ett krav från feministiska organisationer, kvinnoförbund, rödgrönsrosa partier och aktivister. Beslutet att anta den skyndades på i samband med genomslaget för Metoo. Utgångspunkten är att vi utifrån forskning vet att 7 av 10 som utsätts för sexuellt våld inte gör motstånd, utan fryser till i så kallad ”frozen fright”. Att ha paralyserats och inte kunnat göra aktivt motstånd kan göra att du skuldbelägger dig själv för övergreppet, men som också de ökade anmälningarna troligen till stor del är ett tecken på, inser allt fler var skulden hör hemma.
Samtyckeslagens viktigaste funktion är i första hand inte fler fällande domar, utan vad den signalerar till oss alla, dess normativa värde. Tjejjourer och liknande organisationer som möter brottsoffer har redan bekräftat att lagen är viktig som pedagogiskt verktyg på så sätt att den tydliggör var ansvaret för övergreppen ligger.
Det viktiga arbetet med att skapa en samtyckeskultur är vi dock bara i början av. Att detta våldsförebyggande arbete måste vila på feministisk grund och motverka stereotypa könsnormer visar forskning från hela världen. Just detta arbete som Busch Thor kallar ”genusflum” och vill bannlysa.
Almedalen är över och vad somliga spådde bli det mest spännande under veckan – Nyamko Sabunis debut som liberal partiledare på stora scenen – visade sig bli det mest vaga och inställsamma vi kanske någonsin hört därifrån. Den tidigare jämställdhetsministern, som konsekvent tagit avstånd från feminism, slog mest in öppna dörrar, som i påpekandet att även män kan vara feminister. Javisst – och det är alltså något du numera välkomnar?
Den största dramatiken bjöd istället Ebba Busch Thor på. Lunchen mellan henne och Jimmie Åkesson, som de noga marknadsförde på sociala medier exakt samtidigt, visar att Alliansen är död. Detta nya samarbete är dock inte alls förankrat i partiet. David Lega, rullstolsburen och ett av Kristdemokraternas toppnamn, är lika kritisk som tidigare. I Expressen 11 juni 2018 skev Lega att:
Om Sverigedemokraterna hade styrt när jag föddes hade jag aldrig kunnat skapa det liv jag nu har (…) Kristdemokraterna grundades som en motkraft till de rasistiska och nazistiska krafter som verkade i det mörka Europa under 1930- och 40-talet.
Busch Thor menar att det enda som egentligen ändrats, sedan hon i valrörelsen sa att samarbete med SD var otänkbart inom åtminstone de närmsta 20 åren, är det parlamentariska läget.
Jag vet inte vad Annie Lööf tycker om att anklagas för att vara svag i köttet för att hon inte vill samarbeta med ett nationalkonservativt, möjligen nyfascistiskt parti som grundades av nazister. Men jag vet att det är en styrka att stå upp för den som av olika skäl behöver det. En flykting, en rörelsehindrad, en paralyserad våldtäktsutsatt. Svaghet är att överge sina principer och värderingar för maktens skull.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
