Det pågår ett politiskt spel där 43 000 hyresgäster i Göteborg är brickor. Fastighetsägarnas strandning av hyresförhandlingarna för 2016 är, enligt deras egna ord, en politisk aktion. Denna ledare är dock inte avsedd att gälla strofen om de nu aktuella hyresnämndsförhandlingarna specifikt. Utmaningen för de privata Fastighetsägarna är nämligen att det är deras berättelse som helhet som klingar falskt.
Fastighetsägarna säger att nuvarande hyressättningssystem är till för att gynna ”insiders” och missgynna ”outsiders”. Det är en cynisk beskrivning av varför nuvarande hyresgäster är oroliga för marknadshyror. Redan nu har många inte mer pengar att leva för än vad som precis täcker hyra och andra nödvändiga utgifter. Knappast ett lyxigt insiderliv. Att unga och nyanlända lättare skulle få bostad för att marknadshyror sätts är långsökt. Ett system med marknadshyror skulle gynna fastighetsägarna själva och inga andra, det visar uträkningar gjorda av Ramböll. Det skulle också leda till ökad segregation – knappast vad städer som Göteborg behöver.
Fastighetsägarna hävdar att de behöver högre hyror i nyproduktion för att ha råd att bygga. Men att äga bostadsfastigheter är något av det mest lönsamma en person med kapital kan satsa på. Och så har det varit länge. Att äga bostadsfastigheter har åtminstone sedan 1980-talets början lönat sig dubbelt så bra som detaljhandel och mer än dubbelt så bra som industri- och kontorsfastighetsbranscherna generellt. (Källa: IPD, Storebrand)
Fastighetsägarna menar att det behövs marknadshyror i nyproduktion för att bygga bort bostadsbristen genom den investeringsvilja som då uppstår. Men Hans Lind, KTH, menar att de privata fastighetsägarna aldrig kommer att vilja ’bygga bort’ bostadsbristen. För vad händer om balans uppnås mellan utbud och efterfrågan? Jo, priserna på bostadsrätter och hyrorna borde logiskt sett då gå ner. Att fastighetsägarna säger sig vilja bygga ifatt bostadsbristen är därför inte ärligt, vilket ju också obalansen på bostadsrättsmarknaden visar.
Fastighetsägarna vill låta marknaden lösa bostadsfrågorna och att politiken släpper området. Men så funkar det inte i andra europeiska länder … heller. Släpper vi marknaden fri så skapas behov av en ’social housing’-sektor för dem som inte ryms. Och denna grupp omfattar allt fler hushåll i länderna runt om oss. I Storbritannien saknar social housing-sektorn 1,8 miljoner bostäder och i Frankrike motsvarande 1,7 miljoner, enligt UNECE:s rapport ”Social housing in the UNECE region”. Enligt samma rapport är väntetiden på en social housing-bostad i Ryssland 20 år. Det finns enligt rapporten ett ökat intresse för statliga garantier och bostadsinvesteringar i Europa. Tvärsemot vad fastighetsägarna säger så är det år då statlig bostadsfinansiering har ägt rum i Sverige som det också har byggts mest, enligt SCB.
Nej, berättelsen de privata Fastighetsägarna förtäljer klingar falskt eftersom ett stycke saknas för att det inte låter fint att berätta det. Stycket kan sammanfattas med orden: den som har mycket vill ha mer. Det är därför hyresgästernas makt måste stärkas, bland annat genom konsumentmedveten kommun- och rikspolitik.
För övrigt är det goda nyheter att Västra Götalandsregionen skjuter till pengar för att möjliggöra så att fler kommuner i regionen blir fristäder för utländska konstnärer som lever under hot. Konsten måste kunna få verka i frihet från politisk påtryckning! Bra!