Sedan 2010 har miljardärerna ökat på sin samlade förmögenhet med 13 procent årligen. Låter det inte som så mycket? Betänk då att resten av befolkningen – de vanliga dödliga löntagarna – bara ökade sin inkomst med ynka två procent per år. Av all förmögenhet som över huvud taget skapades i världen förra året roffade de redan superrika åt sig över 80 procent. Resten fick alla andra, 99 procent av världens människor, slåss om. Och de allra fattigaste av dem – nästan fyra miljarder människor – fick i princip inte ett skit. 

Vi snackar enorma tillgångar som den här miljardärklicken sitter på – och dessutom blir de bara fler och fler. Världen ”berikades” med en ny miljardär varannan dag mellan våren 2016 och våren 2017. Och, håll i er nu (inte): nio av tio miljardärer är män. Vi har att göra med en världsomspännande och helt skamlös penismätartävling i pengar.

Arbetare världen över förtrycks och fråntas sina absolut grundläggande rättigheter. En vd från något av de världsledande modeföretagen tjänar på fyra dagar in lika mycket som en textilarbetare från Bangladesh tjänar under hela sin livstid. Textilarbetaren som kanske syr precis de modeplagg som gör vd:n superrik.

I veckan frågade sig LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson: ”Vad fan ska de med alla pengar till?” Det är givetvis en i allra högsta grad rimlig fråga. Tyvärr kommer Thorwaldsson aldrig att få något svar på den. Miljardärerna skiter i vad han och hans fackliga organisation tycker. De skulle helst se att han knep käft och lade ner hela LO – för de tjänar ännu mer pengar om människor inte organiserar sig och kämpar emot.

För enorma mängder arbetare är det en utopi att över huvud taget kunna leva på den lön man får. Många skadas eller dör på arbetet. Barn och unga tvingas till arbete under vidriga omständigheter. Men det är givetvis inte företagens problem.

Oxfams rapport kan visa att det är maximering av aktieägares utdelningar och investeringar som är högsta prio för dem. Och när företagens egen makt inte räcker till skaffar sig näringslivstopparna och de rika det inflytande de behöver i politiken. De utövar precisa och effektiva påtryckningar över olika regeringars näringspolitisk och arbetsmarknadspolitik. På så sätt kan de urholkningar, som behövs inom olika lagar göras, för att ytterligare vinster ska kunna inkasseras. Näringslivet styr både bolagen som människor arbetar i och de samhällen de lever i. 

Hur länge ska människor orka leva i den här ordningen? Harva runt dag ut och dag in för att försöka få livet att gå ihop. Arbeta fram värden utan att få ta del av dem själva. Stå och vända på varor i affären för att hitta nåt man har råd med, medan miljardärerna badar i gåslever och skålar i champagne, innan gränsen är nådd?

Den ledande socialdemokraten Jan Eliasson har fått mycket uppskattning för sitt jobb inom FN. Men när det gäller den här frågan har Eliasson alldeles kört av vägen:

”Starkt inlägg på DN Debatt idag av Oxfam om den extremt skeva fördelningen av inkomster och förmögenheter. Denna trend underminerar tilltron till marknadsekonomin och ytterst till demokratin. Detta hot går utöver vänster/högermotsättningar”, skriver han på twitter.

Ursäkta? Det är ju marknadsekonomin, kapitalismen, i sin råaste form, som orsakat det som Oxfam sätter ljuset på. Och trend? Utsugningen som skapar miljardärer och fattiga och svältande människor finns ju inbyggd i kapitalismen och har funnit där från början. Det är – i alla högsta grad – en höger-vänstermotsättning inbyggd i detta. Precis så här fungerar ju kapitalismen. Det är den som är ett hot mot demokratin.

Konfiskera alla rika människors rikedomar och dela ut till folket. Får man säga så? Skitsamma. Jag säger det ändå. Håva in cashen bara. Nu får det fan räcka.