Sverige, landet där arbetarna strejkar nästan minst i världen, saknar nämligen regler om hur hårt konfliktvapnet får användas, så kallade proportionalitetsregler. Även rätten att vidta sympatiåtgärder, för att solidarisera sig med fack inom andra avtalsområden, ligger i skottgluggen. Näringslivets forskningsinstitut Ratio sneglar på begränsningar liknande Tysklands och Danmarks, rapporterar Dagens Arena.

Så vad gav det då att fackföreningsrörelsen förra sommaren satte sig ner med näringslivet och förhandlade fram inskränkningar av strejkrätten? Det kallades för skademinimering. ”Det är en riskfaktor att ha en strejkutredning när vi ska ha ett riksdagsval i höst och när vi redan i dag har en majoritet i Sveriges riksdag med antifackliga partier”, sa LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson till Flamman, som förklaring till överenskommelsen.

Tanken var alltså att ge efter litegrann, för att undvika större inskränkningar. Ge vissa eftergifter, för att begrava strejkrättsutredningen. Det var en dålig och mycket kortsiktig strategi. Ge någon lillfingret och han tar hela handen som ordspråket lyder. Och nu har högern och näringslivet börjat sträcka sig efter hela handen.

Förhållandena på arbetsmarknaden är en maktkamp. Att ge motparten mera makt gör inte att den vill ha mindre, det gör att den blir starkare när den sedan bestämmer sig för att satsa på att få ännu mer. Effekterna av strejkrättsbegränsningarna kanske inte kommer märkas på en gång. Men på sikt kommer de att försätta oss alla i ett sämre läge. Att strejk endast numer är tillåtet i syfte att uppnå kollektivavtal, öppnar upp för avtalsshopping, och på sikt även gula fack, oseriösa fackföreningar som är lojala med arbetsgivarsidan.

Just nu pågår en utredning av lagen om anställningsskydd, och då framför allt möjligheterna till fler undantag i turordningsreglerna. Som vanligt när det gäller regeringstillsatta utredningar nuförtiden, så handlar utredningen inte OM arbetsrätten bör försämras, utan HUR. Och precis som när strejkrätten utreddes har vi en majoritet av anti-fackliga partier i riksdagen. SD attackerade i veckan exempelvis skyddsombudssystemet. Vad ska LO göra denna gång när utredningen börjar gå mot sitt slut, springa näringslivet till mötes ännu en gång?

Den som ger med sig redan från början kan ju bara förlora. Men den som tar fajten kan faktiskt också vinna något. Det de stora facken glömde var att, trots att det satt en anti-facklig majoritet i riksdagen, så har de medlemmarna i ryggen. I ett läge där anti-fackliga vindar blåser borde man mobilisera, snarare än att ge bort viktiga kampformer.

Att reparera misstaget att förhandla bort vår strejkrätt är svårt, men man kan undvika att upprepa det. När det kommer till de inskränkingar av arbetsrätten som Socialdemokraterna har öppnat upp för i och med Januariöverenskommelsen, förväntar jag mig motstånd från fackföreningsrörelsen.

Glöm inte bort varför ni finns, bara för att moderpartiet driver högerpolitik. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.