Nej, det handlar om vit backlash, om rasismen den svingar omkring sig. Eller, det handlar om hur stora grupper helst skulle vilja retirera samhället tillbaka mot en idealiserad guldålder. Och, det handlar om att en elit – politisk, ekonomisk – förlorat kontakten med vanligt folk.
Drygt en vecka efter att Donald Trump vann har du redan hört alla dessa förklaringar. En och en, alternativt i olika kombinationer.
Just det, jag glömde medierna!
Sakine Madon är en av de ledarskribenter som nu manar till utvärdering. Mediernas kampanjer mot Trump fick motsatt verkan. De avslöjade honom som fullständigt ihålig, farlig populist. Men de gjorde det på ett sådant arrogant sätt att anklagelserna om ”liberal media” bekräftades.
Hon har en poäng. Till en början. Men migrerar sedan sin analys rakt över Atlanten, för att angripa ”den goda sidan”, det vill säga journalister som anser sig ha moraliskt företräde gentemot – ja, gissa en gång – Sverigedemokraterna.
Det här har, enligt Madon, att göra med att journalister bor i städernas ”trendiga medelklassområden” och därför varken känner eller förstår Sverigedemokraternas väljare. Journalister ska inte syssla med moraliskt företräde. Journalister ska lyssna för att ta reda på vad som är sant, tycker Madon – som därefter använder Dagens ETC som avskräckande exempel.
Hon har läst en nyhetsartikel som jag skrev för ett par veckor sedan, om att det kommande SVT-programmet Sant eller falskt skickar ut en enkät till 1500 medarbetare på public service för att fråga vilka partier de sympatiserar med. Utgångspunkten, själva motiveringen: ”Ett påstående vi vill syna är att SVT är vänstervridet.” Dagens ETC fick ett tips om vad som var på gång och kunde berätta först av alla. Jag tvekade aldrig. Det är kontroversiellt att efterfråga politisk hemvist. I synnerhet journalisters. Även om denna enkät var anonymiserad reagerade anställda:
”Spontant känns det här som åsiktsregistrering”, sa en av dem.
Jag kontaktade redaktionen. För att ställa frågan:
Det är inte bara etablerade, borgerliga debattörer och politiker som anklagar public service för vänstervridning. Det här är också ett vanligt förekommande påstående hos främlingsfientliga. Hur tänker ni på redaktionen kring att er granskning kan legitimera deras åsikt?
Jag borde inte ställa frågan, menar Madon. Den signalerar att det är förbjudet att undersöka hur journalister fördelar sig längs vänster-höger-skalan. Enkom av den anledning att resultatet (Madon är övertygad om att public service är ett notoriskt rödgrönrosa fäste) skulle kunna bekräfta SD:s åsikt att de ständigt misshandlas av fientligt sinnade journalister.
”Med sådana fiender i medie-Sverige behöver Jimmie Åkesson knappt några vänner”, skriver Madon om Dagens ETC, men hon glömmer att att redovisa vad redaktionen svarade på denna hiskeliga fråga. Nämligen att målsättningen är att ”titta på påståenden som cirkulerar flitigt”. Konsekvensneutralitet nämndes, och att inte väja för svåra frågor. Jag undrade vilka fler rykten från internets mörkaste platser – där SD:s anhängare verkar trivas – som kunde bli aktuella. Skäggbarn? Ingen häftig reaktion. Ingen alls, faktiskt.
Det här är trålande efter kittlande påståenden. Därmed låter public service dessa krafter sätta agendan. Det är att legitimera. En statistiker skulle vägra ta i denna enkät ens med tång, metoden är undermålig, men det spelar ingen som helst roll för dem som kommer att kasta sig över resultatet – om det motsvarar deras förväntningar.
Jag fick höra hur ängsligt och naivt resonemanget var för att jag ställde frågan, och sedan följdfrågan. Jag borde ha ställt ännu fler. Judar konspirerar genom att äga medier? Det snackas ju om det på internet (och i SD-motioner). Muslimska män är kulturellt predestinerade till våldtäkt – sant eller falsk? Det är det vissa som tycker, till och med ett riksdagsparti.
Det är fascinerande prioritering av Madon att ägna en ledare åt Dagens ETC, som försiktigt påtalat – genom att ställa en kritisk fråga snarare än att bara lyssna – att public service borde ha omdöme att hantera ideologiskt framdrivna rykten utan att tillskriva dem minsta relevans.
Finns det inget annat hon kan skriva om?
Få se nu.
SD bojkottar medier.
SD har politiker som vill åsiktsregistrera journalister.
SD vill styra mediers innehåll.
SD kallar journalister ”nationens fiender”.
Nu kommer från borgerliga ledarsidor – bland andra Expressen – krav på anpassning. Alla förväntas vi dra ödmjuk lärdom av det amerikanska valet. Kalla inte rasist för rasist. Det alstrar medieförakt. Det ökar avståndet till högerpopulismens väljare. Lyssna. Hör deras oro. Förstå. Bli inte upprörd när Agenda låter Jimmie Åkesson skylla sitt partis skandaler på ”medierna”. Det kan vidga glappet mellan medier och medborgare.
Så falskt, så genomfalskt.
Borgerliga medier är nämligen usla vad gäller att närma sig SD:s väljare annat än som representanter för SD:s väljare. Ekonomibevakningen ifrågasätter aldrig galopperande ojämlikhet, maktförskjutande frihandelsavtal och prekär arbetsmarknad. Politikbevakningen utgår från partiernas toppskikt, från medelklassens behov, istället för att anlägga rättviseperspektiv, till exempel sammanföra en minister med en utförsäkrad.
Det, om något, är riktigt arrogant.
Först vara både blind och döv för hur Sverige skiktas.
Sedan anklaga Dagens ETC för att agera värvningsmaskin åt SD.
Det biter inte. Vi på Dagens ETC kommer att fortsätta med vårt. En dagstidning som är för jämlikhet, som har som uttalat mål att skärpa rapporteringen kring klass och spänningsfältet stad/landsbygd. Vi kommer att lyssna. Men aldrig – inte under några som helst omständigheter – anpassa oss till främlingsfientlighet skulle vara en rimlig kanalisering av upplevd oro.
