"Europas största marknadsfiasko." Orden är inte mina. De kommer från Fortums chefekonom (jo, bolaget har en egen chefekonom) Simon-Erik Ollus som i Dagens Industri får berätta om ett gigantiskt misslyckande.

Nämligen Europas energiföretags utveckling.

Jag skulle inte använda hans ord om jag inte samtidigt tyckte de sa något sant.

För 15 år sedan avreglerades energimarknaderna bit för bit i Europa. Sverige gick längst (som så ofta) men även i andra EU-länder har en gemensamt styrd infrastruktur, vilket är vad energisystemen egentligen är, ersatts med en bolagsstyrd marknad.

Bolagsstyrd är här ett viktigt ord.

För det är inte konsumenterna som styr marknaden. Utan bolagen.

Det är nämligen inte konsumenterna som beslutat att energibolagen ska bygga nya gaskraftverk, det är inte konsumenterna som bestämt att kärnkraften ska få jätteinvesteringar, det är inte konsumenterna som valt att bolagen ska storsatsa på kol när USA började dumpa priserna på det senare.

Utan bolagen har fått styra själva, ungefär som Vattenfall fått styra sig självt.

I Sverige är vi av naturliga skäl väldigt upprörda över hur Vattenfall förvandlats från världens ledande moderna rena energiföretag, till Europas smutsigaste elproducent. Men även i andra länder har företagen missat sina möjligheter. I motsats till Vattenfall – som inte är börsnoterat – kan man se det i bolagens ras på kapitalmarknaderna. Mellan 40 och 80 procent har de fallit. I land efter land. Tillsammans har man skrivit ner värdet på sina anläggningar med över 330 miljarder kronor.

Det är en förstörelse av kapital vi sällan sett maken till. Det brukar krävas krig för att så brutalt slå sönder värden på produktionsmedel.

Men Europas energibolag har klarat det på alldeles egen hand.

I norra Europa står idag nya moderna gaskraftverk stilla samtidigt som kolkraften bolmar som aldrig förr. Samtidigt har energiföretagen inte klarat av att bygga ut elnätet så man effektivt kan ta emot förnybar energi, istället har man länge trott att sol och vind skulle bli marginella småsaker man kunde ignorera. Idag arbetar man aktivt med en gemensam lobbygrupp i EU för att bromsa den ”olönsamma förnybara energin”.

Fast det enda olönsamma är att man själv inte förstått förändringens kraft.

Europas energimarknad är helt enkelt ett alldeles underbart exempel på varför politiken inte får överlämna de viktiga gemensamma besluten till ett antal kortsiktiga, enögda bolagsstyrelser, med en makt över miljoner medborgare som de aldrig förtjänat.

Energi är alltid – och kommer alltid att vara – politik.

Självklart skyller bolagens ansvariga ifrån sig idag. Man ropar på att staterna inte kunnat ge de rätta förutsättningarna. Staterna som avreglerat marknaden anklagas för att inte ha styrt tillräckligt. När EU inte ordnat tillräckligt dyra utsläppsrätter eller när politiken inte tvingat fram bindande beslut om hur mycket förnybart de måste ha, så kan bolagen inget annat göra än att vänta och vänta och vänta… Fast vänta nu! Är det inte precis tvärtom? Det bolagens styrelser gjort är att låta kortsiktig vinst från förstörande produktion gå före omställning. Man har – i bolag efter bolag – alldeles självmant tagit besluten att detta med klimatfrågan och energiomställningen inte är deras ansvar.

Ett större intellektuellt misslyckande är svårt att tänka sig.

Affärsmän som korkade lämlar på väg över kanten.

Energibranschen är helt enkelt inte kompetent nog att styra sin utveckling. För kompetens handlar om att hantera förändring innan den tvingas på en. 

Det finns två saker som varje bolagsstyrelse borde ha i storskrift på varje möte. För det första kan vi inte – om mänskligheten ska klara klimathotet – ta upp mer olja och kol och gas. Enligt IPCC klarar vi max 1 000 gigaton utsläpp. Energibolagens reserver är hela 3 000 ton. Våra samhällen går under innan de hunnit tömma källarna. För det andra vet varje energikunnig människa att världen får mer ren energi än mänskligheten någonsin kommer behöva. Solen ger jorden varje dag 10 000 gånger mer energi än hela mänsklighetens konsumtion. Även om vi tiofaldigar människans energikonsumtion är vi inte i närheten av att få energibrist. Solen räcker till allt.

Sedan måste vi ha ett energisystem som fördelar, lagrar och anpassar efter behov. Och den tekniken finns idag. Vi kan överföra energi över kontinenter. Vi kan lagra i många olika system. Vi kan redan idag producera solel billigare än den vanliga elen i 19 regioner på jorden (enligt Deutsche Bank). Och utvecklingen inom tekniken går rasande fort. Det är inte tekniken vi saknar. Det är besluten.

Energibolagen har haft sin chans. Nu när det är skarpt läge har de inte längre något kapital. De klarade inte jobbet. Och eftersom borgerlig politik i Europa handlat om att befria företagen från demokratiska beslut har det betytt att ingen beslutar, alla bara väntar på katastrofen.

Det är dags att demokratin börjar styra igen.