Det är dags att reformera marknadsskolan, skriver Ilan De Basso.
I början av 1990-talet svepte privatiseringar och avregleringar fram på bred front. Sverige innehar alltjämt tätpositionen i ett internationellt perspektiv, framför allt vad gäller marknadifieringen av välfärden. När friskolesystemet introducerades, framställdes det som både historiskt och unikt. Reformen skulle, enligt dåvarande skolminister Beatrice Ask (M), bli starten på en utveckling för att göra den svenska skolan än bättre.
Den nyliberala experimentpolitiken blev aldrig någon exportsuccé. Valfriheten reducerade medborgarna till kunder och marknadsvälfärden innebar att vinstintresset tog överhand. Effekterna har inte imponerat på omvärlden. Vad gäller skolan har utvecklingen istället gått i motsatt riktning. I dag används den svenska marknadsvälfärden som ett varnande exempel.
JB-kraschen på våren 2013 har blivit sinnebilden av den svenska marknadsskolan. När JB-Educations, ägt av riskkapitalbolag, meddelade att man skulle avveckla all gymnasieverksamhet i landet, var det ett hårt slag mot elever och personal. Beslutet berörde drygt 10 000 elever och hundratals lärare och annan personal. Det var enbart ett fåtal som hade kännedom om tillståndet för friskolejätten, både vad beträffar ekonomin men också kvaliteten i undervisningen. Bakom sig lämnade bolaget omkring en miljard i skulder. Sedermera har det framkommit att flera miljoner betalats ut i s.k. internräntor, pengar som var avsedda för eleverna! Sex månader senare är bilden ännu inte klarlagd. Jönköping var en av de kommuner som fick städa upp efter skolfesten.
Debatten om effekterna av marknadsskolan tog ytterligare fart när SVT:s Uppdrag Granskning visade att lönsamhetsjakten i de privata friskolorna innebär att elever med särskilda behov systematiskt avvisas. Den officiella hållningen visade sig vara en helt annan än den inofficiella. I en majoritet av de friskolor som granskades, tillämpades en gallringsprocess som uppenbart strider mot gällande lag och som förutsätter att alla barn behandlas lika. I praktiken visar det sig att det är de privata friskolorna som väljer barn och inte tvärtom. Som om det inte räckte känner sig Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler nödgad att gå ut och tipsa elever om hur man kan undvika att hamna på en skola som går omkull.
Både JB-affären samt friskolornas möjlighet att exkludera barn är inget annat än grundläggande systemfel. Det är dags att se sanningen i vitögat. Det handlar inte om enskilda individers felbeslut eller om bristande omdöme hos en enskild rektor/ägare.
Problemen är allvarligare än så. Nu springer alla partier ut för att i varierande utsträckning framföra krav på långsiktighet i ägande, om öppna redovisningar, om krav på värdegrund och lika behandling. Det är i sanning inte upp till bolagen eller jurister att komma med lösningarna, utan ansvaret faller på politiken. Precis som systemet en gång infördes av politiker är det nu dags att sätta sig ner och reformera den svenska marknadsskolan. Det krävs om svensk skola ska kunna hållas ihop och om vi som kunskapsnation ska kunna komma igen! Utgångspunkten måste vara att det är barnen och eleverna som väljer och att resurserna går till undervisning, inte vinstuttag.
Ilan De Basso
