Även om andelen barn som blir svårt sjuka är låg jämfört med vuxna, har flera hundra barn i Sverige blivit riktigt sjuka, vilket ETC nyhetsmagasin rapporterat om i flera längre texter.
Att även barn kommer att erbjudas vaccin är av den anledningen något jag välkomnar.
Däremot behöver vi lyfta blicken och fråga oss vem som ska vaccineras när – och inse att hela världen sitter i samma båt när det kommer till att bekämpa en pandemi.
Bör verkligen de rika länderna ge en tredje dos till vissa grupper och vaccinera barn innan de sköraste grupperna i fattigare länder ens erbjudits en första dos? Varför skulle det vara rimligt?
Eftersom vi är överens om att alla människor är lika mycket värda är naturligtvis en haitisk pensionär lika mycket värd som ett svenskt barn. Skillnaden är att vi vet att äldre löper betydligt större risk att bli svårt sjuka och löper större risk att dö av covid.
Visst finns det en utbredd kritik mot att 14 av världens rikaste länder lagt beslag på över hälften av världens vaccinationsdoser. Ett exempel är Storbritannien som köpt upp 407 miljoner doser de kommande två åren, trots att man bara har 67 miljoner invånare. Premiärminister Boris Johnson har lovat skänka resten till utvecklingsländer – senare. Och där stannade kritiken.
I takt med att västländerna lyckas vaccinera större delar av sin befolkning släpar resten av världen efter, trots att det globala vaccinsamarbetet Covax har till uppgift att se till att fördelningen av coronavaccin är rättvis. I måndags publicerade dagstidningen Dagens ETC en sammanställning som visar att 230 miljoner doser har donerats till 139 länder. Men vaccinationsgraden är fortfarande låg i länder som Haiti, Uganda och Papua Nya Guinea, där andelen fullvaccinerade är lägre än 0,6 procent.
WHO har upprepade gånger kritiserat detta och forskare har kallat situationen vaccin-apartheid. WHO:s generalsekreterare Tedros Adhanom Ghebreyesus har bland annat uttalat: ”Bara för att ni har pengar betyder det inte att ni får använda era pengar till att köpa vaccin”.
Så är det naturligtvis – sett till folkhälsan i ett globalt perspektiv. En rättvis fördelning av vaccinet anses ju vara avgörande för att förhindra att nya mutationer ska dyka upp i de länder som saknar vaccinationsskydd och enligt WHO måste 70 procent av världens medborgare vaccineras för att man ska kunna uppnå flockimmunitet. För att hejda pandemin ska detta helst ske inom ett år.
Vi vet att samtidigt som höginkomstländer hittills har flest registrerade dödsfall i covid-19, har sjukdomen skördat ett stort antal liv även i ett flertal låg- och medelinkomstländer.
Den ojämlika fördelningen av covidvaccin är dessutom ett aktuellt exempel på problem som länge funnits på den globala läkemedelsmarknaden, där vinstintressen ofta sätts framför folkhälsobehov. Företagen hävdar att de måste ta ut höga vinster för att kunna forska fram nya läkemedel. Detta måste ifrågasättas. Det finns redan alternativa modeller för forskning, utveckling och fördelning av läkemedel och vaccin, som exempelvis patentdelningsmekanismer och öppen delning av forskningsresultat. Dags att tillämpa dem!
EU och ett flertal länder har ju stöttat läkemedelsföretag med miljarder i offentliga bidrag, det vill säga skattepengar, för att skynda på framtagningen av covidvaccin. Men det finns, enligt Läkare utan gränser, ingen insyn i vilka krav som ställts på företagen för att resultaten av forskningen ska göras tillgängliga för alla.
Politikerna måste tänka om. Att rädda liv måste gå före att skydda företagens vinstintressen.
Vaccin-apartheid måste stoppas!
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
