Nu är tiden med luciatåg slut. Dessa luciatåg med perfekt placerade, skönsjungande, vackra ungdomar klädda i välstrukna, kritvita linnen för att härma bilden av helgon och änglar i himlen. Luciakronan är den tredimensionella varianten av gloria, guldcirkeln kring en människas huvud, som är en konstnärs sätt att uttrycka att en människa är speciellt upplyst av Gud – som ett helgon. Och i dagarna har Sverige fått ett nytt helgon, Elisabeth Hesselblad.
Elisabeth föddes i Fåglaviks lanthandel utanför Herrljunga 1870. När hon var ett år flyttade hennes föräldrar med alla sina barn till Falun. Där växte Elisabeth upp för att som 18-åring utvandra till Amerika. Ekonomisk flykting kan man kalla henne, hennes motiv till utvandringen var varken förföljelse eller krig utan att hon ville tjäna pengar. Alla pengar hon inte behövde för sitt eget uppehälle skickade hon hem till familjen.
I New York utbildade hon sig till sjuksköterska och kom i nära kontakt med den katolska tron som hon konverterade till. 1902 reste hon till Rom och besökte den heliga Birgittas gamla ordenshus. Tillbaka i USA blev hon allvarligt sjuk men hon ville dö i Birgittas hus och reste tillbaka till Rom. Hon fick bo i huset där det då var ett karmelitkloster, men istället för att dö så tillfrisknade hon och bestämde sig för att återupprätta Birgittas orden. Mirakulöst lyckades hon. Den nya Birgittinorden spreds över världen och finns nu bland annat på Uddnäsvägen i Falun.
Elisabeth värnade särskilt utsatta människor och under den tyska ockupationen av Rom gömde hon judar i klostret. Det finns en historia om att när nazisterna krävde att få komma in och leta så tog Elisabeth den svenska flaggan och viftandes med den skrek hon att klostret stod under den svenska kungens beskydd. Oklart är om det var hotet om Sveriges konungs ilska eller om det var Elisabeths egen som skrämde bort soldaterna, men försvann gjorde de och två judiska familjers liv räddades.
Genom detta och mycket annat visade Elisabeth sin tro på Gud på ett så tydligt sätt att hon nu, mindre än femtio år efter sin död, blir helgonförklarad. Och oavsett om man tror på gud eller inte, eller vilken gud man tror på om det nu finns flera, så kan man beundra en människa som har levt ett gott och kärleksfullt men ändå målmedvetet och kraftfullt liv, som den heliga Elisabeth – och den heliga Birgitta före henne.
Nu har Sverige två helgon och båda var synnerligen starka, kompetenta kvinnor som varken var rädda för påven eller världsliga härskare, som vågade stå på de utsattas sida och som gick rakt emot rådande kvinnoideal. Birgitta styrde med både påve och kungligheter och hon använde frikostigt sin familjeförmögenhet till hjälp åt fattiga utan att ens vara juridiskt myndig. Elisabeth reformerade en katolsk nunneorden i en tid då kvinnor skulle vara lydiga hemmafruar. Kanske skulle vi fira dem istället för Lucia nästa år? Med luciakronan, glorian på sned och i skrynkliga linnen. För man blir inte helgon av att vara vacker och lydig.