Segern handlar om att det nu kommer byggas nya fabriker för ännu mer bränsle från skog och restprodukter och för att plussa på extra berättar han att januariöverenskommelsens aktörer nu satsar 50 miljarder på garantier till företag om de lånar ut till gröna satsningar.
Men han blir moltyst när den självklara följdfrågan kommer.
Betyder det här att Preem kan få miljardstöd för sina satsningar i Lysekil?
Det är ju ”biobränsle på sikt” som är bolagets slogan.
Den här politiken är det största nederlaget hittills för Miljöpartiet i regering och man behöver inte vara forskare för att förstå varför. Politik är att kompromissa brukar man säga, men i vissa frågor går det inte att förhandla med verkligheten – hur fina pressmeddelanden man än skickar ut.
Klimatet är en sådan fråga. Antingen minskar man utsläpp eller också genomför man en politik som ökar utsläppen. Biobränslen är tyvärr det senare. Orsaken är enkel fysik.
När man bränner biobränsle så skapar man klimatutsläpp här och nu. Det är lika illa att köra med tallolja som med diesel ur växthusgasperspektiv. Bränner vi trä, frigörs koldioxiden. Det gäller oberoende av vilken form bränslet har.
Förutom koldioxid kvarstår alla andra smutsiga ämnen som förstör luft och miljö, det finns inga rena förbränningsbränslen.
Men det är inte det värsta med biobränslelobbyn – en blandning av skogsindustrin, jordbrukslobbyn och den fossila industrin – som nu vunnit sin stora seger.
Det vi i Sverige i praktiken gör är att vi förlänger de fossila bränslena, vi bromsar bytet mot ren eldrift och vi tvingar inte de som har råd – transportföretag, kollektivtrafik, tjänstebilmarknaden – att byta spår. Den rena teknik som finns förhalas i praktiken när alla kan fortsätta som förut genom att hälla lite mera biobränsle i tanken. Utsläppen kommer öka.
Sveriges nya politik är unik och går på tvärs med övriga världen. Inte bara på grund av att utsläppen fortsätter (även om de inte räknas i den svenska statistiken). Bioenergi kommer alltid vara en bristvara, världen har inte möjlighet att avverka den skog och odla på de fält som behövs för att byta till den energin.
Det vore en katastrof för skogen och den biologiska mångfalden om andra tänkte som Sverige. Och även i detta långa land, med få människor, räcker inte bioenergin alls. Istället importerar vi bioråvaran, det är framförallt palmolja som används i våra tankar, inte gröna kvistar från Norrland. (Enligt Energimyndigheten producerar vi bara sex procent av råvaran inom landet). Och även Per Bolund vet att palmoljeplantagerna är en katastrof för klimatet.
Men om man inte bryr sig om biologisk mångfald borde man åtminstone kunna räkna pengar. Världens fossila industri är i kris, oljepriserna är så låga att konkurser är dagsnyheter för branschen. Och biobränsle är dyrare än att ta upp smutsig olja från havsdjupen. Det betyder att det vi gör är att vi binder landet till en bioenergibransch som vi kommer tvingas hålla under armarna med stöd i minst 30 år. Den är nämligen alltid olönsam och skulle den dessutom betala för utsläppen den skapar så dör den direkt.
Det här vet nog regeringen.
Det är därför man tar beslut om att bensin- och dieselskatterna inte ska höjas som tidigare beslutat, man vill inte att medborgarna ska bli upprörda när bensinpriset höjs på grund av dyr biobränsleinblandning. Så det lustiga blir därmed att vi nu inför minskad skatt på bensin och diesel för att skydda biobränslets olönsamhet.
Man kan också räkna yta. För att driva en bil 1 000 mil går det åt cirka 5 000 kvadratmeter biomassa på fält. För att driva en elbil lika långt krävs tio kvadratmeter solceller. Fotosyntesen är inte effektiv, varken jämfört med fossil olja eller det enda som kan ersätta den: eldrift.
Att bilbranschen jublar över beslutet handlar om att nu kan nuvarande trafikflotta och bilproduktion kan förlängas. Dieselbilar, som klarar upp till 50 procent inblandning av biodiesel, blir återigen poppis. Detta när vi just genom Volkswagens skandal med ”ren diesel” fått den klimatboven på reträtt. En Volvo-suv, produkten som krossat klimatpolitiken vad gäller bilars utsläpp globalt, kommer bli ”renare” i Miljöpartiets Sverige.
Det här är inte sorgligt i största allmänhet.
Det är ett politiskt sammanbrott för klimatfrågan.
Biobränsle har bara en vinnare. Skogsbranschen har problem och så länge branschen inte får betalt för att låta skogen stå (vilket vore den bästa klimatpolitiken) vill man avverka mer och mer. Nu får man en öppning, trots att bioenergi som kommer från skogen behöver över 80 år på sig att binda den koldioxid som släppts ut. Den tiden har vi inte. Även om svenska myndigheter räknar nedtagen skog som ”koldioxidneutralt”.
Dagens ETC har länge granskat och kritiserat bioenergimyterna. Forskningen blir allt högljuddare, det här är en återvändsgränd. Även näringslivet har förstått, Dagens Industri skriver ledare om bioenergins återvändsgränd.
Sverige väljer genom Miljöpartiet en extrem politik här.
Den seger man utropar riskerar bli partiets undergång.
Nu har vi under tio år på oss enligt FN:s klimatpanel för att halvera utsläppen på jorden. Redan i år måste vändpunkten komma. Det är därför vi räknar ner varje dag.
Parisavtalet kräver minskning i långsammare takt, men dock minskning.
Sverige kommer tvärtom öka utsläppen kraftigt i och med att trafiken ökar...
Den dagen världen slutar acceptera det svenska undantaget så blir det väldigt dyrt för oss alla.
Klimatet kan inte vänta, sa Miljöpartiet i valrörelsen.
Och nu genomför man en ökning av utsläppen – 30 år framåt.