BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Efter den senaste tidens händelser som har skördat offer långt utanför kriminella kretsar har allmänheten därför börjat ställa krav på politiska lösningar. Det enklaste svaret från Malmös politiker har varit det auktoritära – mer polis, mer övervakning, mer repression.

Det här kan aldrig vara vänsterns lösning. Dels för att det inte är en lösning som fungerar, men också eftersom vänstern förstår den ideologiska balansgång som polisens våldsmonopol och övervakningens kränkning av personlig integritet innebär.

Samtidigt tenderar detta att skapa en låsning. När delar av vänstern stämmer upp i gemensam sång med de konservativa och ropar efter mer polis och hårdare straff, känner sig den andra delen tvungen att markera. Konsekvensen blir en vänster som tappat den ideologiska kompassen, och en annan vänster som är så fokuserad på att hävda sin ideologiska övertygelse i det högerdominerade samtalsklimatet att man framstår som helt tom på direkta lösningar.

Vänsterns svårigheter att navigera är förståeliga. Omgivna av den konservativa reaktionen behövs en sansad röst som klarar av att förklara sambandet mellan kriminalitet och ojämlikhet.

Någon som påpekar det självklara – att ett jämlikt samhälle är ett samhälle med mindre våld. Att få människor väljer att bli yrkeskriminella om det finns verkliga alternativ. Och att den långsiktiga lösningen på kriminalitet och våld är solidaritet och jämlikhet.

Men det räcker inte att säga till de människor som är rädda
i dag att den framtida socialistiska utopin kommer att vara befriad från våld. Vänstern måste ha ett svar även på den akuta oron. Förslag som löser, eller åtminstone lindrar problemen redan i dagens ojämlika samhälle. Som kommer ihåg att säkerhet förvisso går att mäta, men att trygghet är något som upplevs.

Som i stället för övervakningskameror kräver förbättringar av den fysiska miljön med mer ljus och mer rörelse. En trygg miljö dit man går för att umgås med vänner.

Som i stället för patrullerande polis organiserar de boende i trygghetsvandringar och arrangemang i det egna området. Den ökade rörelsen och närvaron kan skapa trygghet på kort sikt, och på längre sikt byggs en trygghetshöjande gemenskap.

Som kräver en reformerad polis med nya prioriteringar. Resurserna borde läggas på att utreda brott med faktiska offer
i stället för att jaga papperslösa.

Som påminner om att polisen aldrig är en quick fix för trygghet, åtminstone inte så länge det finns goda skäl för vanliga människor att vara rädda för polisen (minns Reva, minns Limhamn, minns ”apa-jävlar”).

En vänster som klarar av att hitta den här mellanvägen kan få gehör för verkliga lösningar, och dessutom bli ett verkligt alternativ för väldigt många av de Malmö-bor som desperat ropar efter lösningar.