Det här är ord som har använts den senaste tiden för att beskriva den så kallade utvecklingstiden som Miljöpartiet har fått igenom i höstbudgeten. Alltså möjlighet att få ledigt från jobbet med ersättning motsvarande a-kassa för att istället ägna sig åt kompetensutveckling, utbildning eller eget företagande, samtidigt som någon annan får möjlighet att arbeta.
Högern har inte så mycket annat att klaga på i budgeten eftersom den är en högerbudget med stora skattesänkningar för de med de allra högsta inkomsterna, så då har utvecklingstid blivit det man kan bråka om.
Det som förut hette friår har alltid varit ett rött skynke för högern. Betala människor för att inte jobba! Något så dumt har de väl aldrig hört. Och även om MP bedyrar dyrt och heligt att det här inte är ett friår, utan en möjlighet till kompetensutveckling mitt i livet för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden, så möter utvecklingstiden samma kritik.
Patrik Kronqvist på Expressen skriver ”likt en hjärndöd zombie som vägrar att dö stapplar friåret fram”. Moderaterna säger att vi inte har råd (utvecklingstid kostar staten en miljard när det är fullt utbyggt, skattesänkningarna 11,8 miljarder) och Ebba Busch-Thor (KD) dundrar i SVT:s Aktuellt att det är fel att lägga pengar på att ”människor ska gå från jobbet och tänka på något annat” i en tid när äldreomsorg och polis är kris. (Märkligt att hon inte samtidigt dundrar på om de stora skattesänkningar som kommer att beröva både polis och äldreomsorg massor av pengar de kommande åren.
Men det är inte bara högern som är kritisk. Även facken. Tjänstemannafacken Akademikerförbundet SSR, Lärarnas riksförbund och Sveriges läkarförbund skriver i en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter att utvecklingstid borde fokusera på bristyrken (som lärare och läkare) och att ersättningen måste vara högre än a-kassa för att högavlönade tjänstemän ska kunna välja att ta ut den. LO är kritiska till att reformen framför allt riktar sig till de som redan är etablerade på arbetsmarknaden, alltså de som tjänstemannafacken samtidigt vill att reformen ska koncentrera sig på.
Inte ens Vänsterpartiet är på MP:s sida. De säger att utvecklingstid inte löser de matchningsproblem som finns.
Så Miljöpartiet har det inte så lätt just nu. Och de gör det inte lättare för sig när de krånglar in sig i argument om kompetensutveckling och matchning istället för att stå fast vid sin grundidé om friår för själva frihetens skull.
Den gröna ideologin har något som inga andra partier har idag. En idé om att människan är mer än sitt arbete. När andra på olika sätt är besatta av arbetslinjen har Miljöpartiet i sitt ursprung en idé om att syftet med vårt liv och vårt samhälle inte nödvändigtvis måste vara att producera. Det var den idén som låg bakom friåret. Att vi kan behöva en paus från arbetet för att utvecklas som människor. Och att det kan vara värt för ett samhälle att satsa pengar på det.
Är det kompetensutveckling och matchning vi är ute efter då finns det säkert andra, mer effektiva sätt att nå dit än utvecklingstid. Ett utökat studiestöd till de som mitt i livet vill satsa på att utbilda sig i ett bristyrke är till exempel mer direkt och mindre beroende av arbetsgivarens vilja än utvecklingstid. Det som var friårets styrka, trots kritiken från den arbetshetsande högern, var just att det inte fanns några krav på den som var ledig att göra något annat. Om den som fick ett friår valde att spendera tiden med att läsa böcker, ta hand om barnbarnen eller ta promenader så var det okej.
Ja, friåret användes framför allt av kvinnor. De flesta av dem var över 50 år och en majoritet av dem var anställda inom vård och omsorg. Och det var bra att det var just de som fick en chans att ta en paus. Det är den gruppen som idag betalar det högsta priset för den ohållbara arbetslinjen. Med låga löner håller de en krisande välfärdssektor under armarna. Ofta med sin egen hälsa som insats. De får pensioner som de inte kan leva på samtidigt som pensionsåldern höjs steg för steg. Att ge dem möjlighet till ett friår är faktiskt inget att skämmas över.
Så Miljöpartiet, det är synd att ni har låtit er dras med i den här arbetsretoriken. Då spelar ni på motståndarens planhalva i ett spel som ni inte borde vilja vinna. Ett friår som ett fritt år hade varit bättre.
