Det kom ingen dom mot Salwan Momika, den notoriske koranbrännaren. Han mördades istället. När han livesände på Tiktok. Till sist var det polisen som stoppade sändningen. 

När jag skriver det här rapporterar Dagens ETC nyhetsjournalister om denna på alla sätt pågående situation. Kultursidans redaktör Martin Aagård förbereder en kommenterande text. Debatter har begärts in. Så stort är det här. En definierande händelse.

Motiv? Vilken grupp män är det som gripits och anhållits? Det kommer sannolikt att klargöras närmaste dagarna. Men för den här ledarsidan är det viktigt att direkt och kategoriskt fördöma det som skett. Inte bara för att det handlar om dödligt våld, utan för att det naturligtvis finns anledning att misstänka terror. Ett politiskt mord. 

Momika levde med ett pris på sitt huvud, han var ett av de mest prioriterade målen för islamister. Som nu i diverse sociala medier jublar över att han är likviderad. 

Ja, att bränna en Koran eller någon annan religiös skrifter är en respektlös, tom, polariserande provokation. Det fanns ingen substans i hans aktivism. Bara ressentiment. 

Ja, det är ett enormt misslyckande om Sverige, trots den uppenbara hotbilden, har låtit islamister komma åt Momika. Här ska ingen förlora livet på grund av sina åsikter. Här ska extremister inte kunna agera som en parallell rättsordning.

Dagens ETC tycker båda dessa saker.

Som så ofta, i vår oroliga tid, krävs förmåga att kunna följa flera spår samtidigt. Och att vara medveten om vad det som nu väntar. Högerradikala krafter kommer använda Momikas död som en katapult för att inskärpa sin berättelse om att Sverige infiltrerats och tas över av islamister. De menar då i princip alla muslimer. De söker splittring. Precis som Momika.