Ledare: Ett bräckligt bygge

Det tog över en månad innan det till slut blev klart vilka partier som ska styra i Jönköpings kommun de kommande åren. Det parlamentariska läget med oklart majoritetsförhållande har varit den återkommande förklaringen till att processen varit utdragen. Då ska vi minnas att den politiska kartan i princip varit identisk i andra kommuner i landet. Situationen här har varken varit mer komplicerad eller mer svårhanterlig.

Till skillnad från Jönköping har man i samtliga jämförbara kommuner insett allvaret och lagt den destruktiva blockpolitiken åt sidan och därmed öppnat upp för blocköverskridande samarbeten. Detta i syfte att skapa handlingskraft i kommunerna, istället för att ge ytterlighetspartier avgörande inflytande.

I och med bildandet av ett minoritetsstyre i Jönköping väljer de borgerliga partierna, i första hand C och FP, att gå en annan väg. Ett svagt minoritetsstyre gör att Jönköping särskiljer sig från jämförbara kommuner som bland annat Örebro, Västerås, Norrköping, och Linköping, där det bildats majoriteter i olika konstellationer.

Den ordning som nu skapats, bestående av ett minoritetsstyre byggt på endast 37 av 81 röster, väcker farhågor. Med den här, om ni så vill, ”nya politiska Jönköpingsmodellen” finns anledning att befara att agerandet på sikt leder till att det blir norm att svaga minoriteter formerar styren.

Både Moderaterna och Kristdemokraterna har drivit en stenhård nyliberal och konservativ politik under sina år i majoritet, innehållande privatiseringar och omfattande besparingar i skola och omsorg. Det var dessa partier som rasade i valet. Väljarnas dom kan knappast missförstås.

Med ett tapp på totalt 7 mandat i kommunfullmäktige för M och KD och förlorat majoritetsunderlag hade väljarna förväntat sig en förändring, både av styre och av politik. Den inträffade uppgörelsen i minoritetsalliansen följer emellertid en annan logik. Den säkerställer i första hand att valets förlorare kan klamra sig fast vid makten. Det är ingen tvekan om att framför allt Centern spelat korten mycket väl och fått maximal utdelning.

Uppenbart är att det fanns andra alternativ. Men viljan och modet saknades. Om man värdesätter stabilitet och handlingskraft, men väljer ryckighet och oförutsägbarhet, är frågan hur uppriktiga mittenpartierna egentligen varit i sin ambition.

Man valde bort möjligheten att skapa stabilt styre byggt på ett stöd av majoriteten i kommunfullmäktige. Det innebär att Sverigedemokraterna får ett avgörande inflytande på samtliga nivåer i beslutsfattandet, från kommunfullmäktige till nämnder och styrelser. Sverigedemokraternas roll är således inte ett resultat av deras storlek utan konsekvensen av minoritetsstyret i Jönköpings kommun.

Utdragenheten i förhandlingarna har inte varit så mycket frågan om att utröna alternativa lösningar. I backspegeln kan vi bara konstatera att tiden ägnats åt att utveckla argument för att legitimera en minoritet, bestående av resterna av en allians som tiden sprungit ifrån.

Ilan De Basso