År 2013 fyllde den svenska socialförsäkringen 100 år, om man ser det första allmänna pensionssystemet som någon slags startpunkt. Vi har sedan den startpunkten successivt byggt upp ett tämligen generellt välfärdssystem enligt nordisk modell som karaktäriseras av att systemet är till för alla oavsett klass och ekonomi samt finansieras gemensamt av skatter.
Det generella välfärdssystemet kan ses som en motpol till det klassiskt nyliberala systemet där privata aktörer står för det offentligas verksamhet och där finansieringen löses genom avgifter eller privata försäkringar för den som nyttjar systemet. För dem som inte har ekonomiska möjligheter till försäkringar eller vårdavgifter lyfter det nyliberala tankesättet fram det egna eventuella skyddsnätet i form av familj och vänner samt välgörenhetsorganisationernas roll i att ta hand om dem som inte har. Med en lägre skatt säger man – ökar dessutom folks vilja att donera till välgörande ändamål.
Tack vare vår generella modell har emellertid välgörenhetsalternativet historiskt sett varit något av tabu inom Sveriges gränser. (Bistånd har dock varit en annan sak.) Men någonting har börjat att hända. På senare tid har det exempelvis börjat att bildas nätverk som Giving People (tidigare Matkassen) och i sociala medier florerar uppmaningar och solskenshistorier om att ge pengar till hemlösa samt tiggare från andra europeiska länder. Inför jul uppmanas vi också att skänka inslagna 100-kronorsklappar till landets fattiga familjer via Frälsningsarmén eller olika privata initiativ.
Man kan se detta på två sätt. Antingen ser man denna nyfödda generositet som en sund och generös reaktion på ett samhälle som (återigen) blir mer och mer polariserat. Ett samhälle som i SD-framgångarnas kölvatten ställer medborgarskap mot icke medborgarskap. Utanförskap mot innanförskap och som föder en motreaktion med kärlek och omtanke för dem som har det svårt.
Men man kan också se det som en väldigt osund vändning. En förändring av riktning. Ett litet vägval från ett generellt välfärdssystem med offentliga välfärdstjänster för alla, till ett liberalare system med (visserligen) offentlig finansiering men med mer och mer privat utförande. Ett system där man gärna röstar för lägre skatter, gynnsamma avdrag för medelklassen och ett skyddsnät med stora hål i för att sedan få känna sig lite varm och god i magen när man köper en present för en hundring till ett fattigt barn med utförsäkrade föräldrar.
Någon har sagt att vi har gått ”från klasskamp till medmänsklighet” vilket låter fint men är ack så farligt. När hockeyspelaren Peter Forsberg intervjuas om sitt välgörenhetsengagemang i ”Icebreakers” slår han huvudet direkt på spiken när han säger: ”Ansvar är fel ord. Det känns mer som en förmån att kunna hjälpa till. Det är ju inte så att man utökar sjukvården i Sverige”.
Peter och alla ni andra. Hör hur det låter! Vi ska inte hjälpa människor som en förmån för oss själva! Vi ska känna ansvar och solidaritet. Vi ska känna ansvar att betala skatt så att alla kan leva ett drägligt liv. Vi ska rösta på partier som bygger upp en generell välfärd snarare än bryter sönder den. Vi ska bli varma i magen av att få betala skatt varje månad, inte (bara) av att ge 10 kronor till någon som sitter och fryser utanför Ica. För mina och dina växelpengar räddar inte romer från forna öststater från diskriminering. De räddar inte dessa länders ekonomi och de bidrar inte nämnvärt till fattiga människors möjlighet att leva ett drägligt liv i längden. En 100-kronorsjulklapp distribuerad av Frälsis får antagligen inte heller barnet i den fattiga familjen att känna sig mindre fattig eller mindre annorlunda än kamraterna i någon stor utsträckning. Det är bara politik som kan uppnå detta.
Så nu inför julen. Gör alla de här sakerna. Ge hemlösa pengar, skänk julklappar till välgörenhetsorganisationer, sticka sockor och ge fattiga barnfamiljer matkassar! Gör det! All godhet är självklart önskvärd.
Men gör också någonting som faktiskt kommer att fungera! Något som kommer att förändra människors liv på riktigt. Den senaste veckans politiska utveckling erbjuder en fantastisk möjlighet så här i juletid: engagera dig politiskt, hjälp till i valrörelsen och rösta i nyvalet i mars! Och låt den varma känslan av julefrid som kommer av att du faktiskt försöker förändra på riktigt sprida sig i magen.
