För några år sedan intervjuade jag en chaufför som arbetade åt en städfirma. Han hade en vit anställning med en avtalsenlig lön. Företaget hade alla papper i ordning – för honom. Men han förstod att han arbetade åt ett skumraskföretag. För de städerskor han körde mellan olika uppdrag – privata hem, stora matvarukedjor, tv-hus – hade varken uppehållstillstånd eller vita löner. Efter arbetsdagar på 12 timmar fick de några hundralappar i handen, med hänvisning att de rest länge mellan olika adresser och bara fick lön för själva städningen. Eller att den var uselt utförd. Han berättade att de grät när de beskrev tillvaron.
Senare intervjuade jag en ombudsman i fackförbundet Fastighets, som organiserar städerskor. Hon hade lyckats avslöja just detta städbolag. Facket granskade, anmälde till Skatteverket – bolaget fälldes.
Både enskilda, fackförbund och myndigheter reagerar alltså emellanåt mot utnyttjande på arbetsmarknaden. Ibland kan företag ställas till svars. Men det räcker inte.
Ellinor Torps bok ”Vi, skuggorna” (2019) gav en bild av ett utbrett utnyttjande av människor. De är i händerna på arbetslivskriminella i en rad branscher, som lurar dem på pengar och liv. I dagarna släpps en ny bok i ämnet, om byggbranschen: Johan Fyrks ”Svartjobbsfabriken”. Även Fyrk möter människorna som luras på lönen och bor hopträngda bland vägglöss – men hans fokus ligger på de ansvariga. Hur lyckas de bygga sin affärsmodell, gå under myndigheternas radar och omsätta hundratals miljoner? Fram träder bilden av ett nätverk av företag, med huvudmän som gömmer sig bakom målvakter, som är så inbäddade i branschen att situationen glidit fack och myndigheter ur händerna.
Johan Fyrk säger att han inte har exakta siffror. Men konstaterar att han löpande kontaktas av människor som utnyttjas. ”Det här minskar inte”, säger Fyrk. Han ser hur seriösa företag slås ut av utvecklingen.
En viktig orsak är anbudsförfarandena, upphandlingarna. Lägsta bud får jobbet, vilket pressar fram en kultur där fler fuskar, vilket i slutändan innebär allt mer utnyttjande. Riktigt illa blir det när byggjobben säljs vidare flera gånger, från en underentreprenör till nästa. För varje steg blir det billigare.
Och det handlar om mer än exploaterade människor och uteblivna skatter. Förra året dog 14 personer på byggarbetsplatser. Flera av dem arbetade i botten av en lång underentreprenörskedja, där ren människohandel förekommer.
Att avslöja lurendrejeriet är inte omöjligt. Men det kräver engagemang. Stora företag med underentreprenörer och privatpersoner som renoverar villor kan inte nöja sig med momsregistrering och vita anställningar. Då är de lättlurade.
I slutändan är detta myndigheternas ansvar. Norge har visat att samverkan mellan myndigheter spelar roll. Ändå sker det inte i Sverige på grund av våra sekretessregler. Men vi ligger även i bakvattnet på grund av att myndigheterna har för knappa resurser för att stävja kriminalitet. Och här har vi skärningspunkten i problematiken.
Fyrk intervjuar en 30-åring som säger att ”den svarta byggbranschen är svart som natten”. Mannen är misstänkt för fusk och är själv förvånad över att inte myndigheterna gör mer.
Svartjobbsfabriken måste upp på agendan; på löpsedlar, i riksdagen, i våra medvetande. Den måste stoppas.
