Miski Ibrahim: En slutpunkt och en ny ­början

Under de tolv skolåren är utbildningens uppdrag att skapa en ”vi-känsla” med avsikt att eleverna efter skolan ska vara fullvärdiga demokratiska medborgare, som tar del i samhällsdebatten. Snart kommer detta att sättas på prov ute i det ”verkliga” livet.

Det ”verkliga” livet. Frasen som skakar om många studenter. Orden som väcker blandade känslor. Meningen som har kommit att förknippas med något ledsamt i mitt Twitterflöde.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I skolbubblan är det enkelt för ungdomarna att tro att de har direkt kontakt med det ”verkliga” samhället. Förstoppade av sin egna personliga utveckling. Känslo­mässigt tröga i att förstå hur det är att ha egna känslor och idéer kastas ungdomarna ut i  ”verkligheten”, i hopp om att kunna lösa den svåra ekvationen som kallas livet. En ekvation som för evigt kommer att vara olösbar. Varför? Livet är oförutsägbart. Kontroll är en illusion.

Den demokratiska bilden som beskrivs i samhällsböckerna är inte nödvändigtvis förankrad i verkligheten. Utbildningsväsendets försök till att skapa en vi-känsla kan lätt få många ungdomar att misströsta i framtiden. Det skapas en ungdomsgeneration som är beroende av konstant tillfredsställelse. Stress. ”Framgång vid 25” och en dyster biologisk klocka som tickar allt högre vid 30-årsåldern. En ungdomsgeneration som naivt ser förbi det faktum att alla inte har samma förutsättningar till toppjobb, som ett resultat av en strukturell diskriminering. Som inte vet att man inte alltid kommer att lyckas med allting, men att man ändå, genom varje livsupplevelse, får med sig en viktig lärdom.

En verklighet som inte alltid är en dans på rosor, men som alltid har ett vackert slut. Utan kaos blir det ingen ordning. Den sanna ­essensen av livet är funnen genom utmaningar och frustrationer som sker i en specifik ordning. 

­Gemenskap. Rötter. Kulturell identitet. Den som bär med sig det har starkare rötter och är bättre rustad för mångfald och det verkliga livet, än den som är rotlös och blåser som ett löv i vinden. Det som kommer att vägleda nästa ungdomsgeneration genom livets berg- och dalbana, och en dag kommer man att nå sin höjdpunkt och triumfera med de goda resultaten man har fått. Med de lärdomar man har fått genom åren och med de människor som har präglat ens självbild positivt. Studenten är bara ett av många firanden i livet.

Tills dess, finns 90-dagarsgarantin. En politisk reform, som odlades fram i SSU Östergötlands trakter och som i dag har fått gehör på regeringsnivån. Efter åtskilliga varningssignaler från den dåvarande regeringen har SSU tillsammans med Socialdemokraterna genomfört en motion som går ut på att sätta en bortre gräns för att inom 90 dagar möjliggöra ett första kliv in på arbetsmarknaden, med traineejobb eller utbildning för unga mellan 20 och 24 år. Ett steg in i det verkliga livet, en början på det nya kapitlet, på den individuella resan, mot framgång och lycka. För Alla!