Jag skulle önska att den rödgröna regeringen hade haft sådana rader ringande i huvudet när den satt och förhandlade fram den höstbudget som i veckan ska presenteras i sin helhet. Det så kallade reformutrymmet har angetts till 24 miljarder. Vad är ”reformutrymme”? Svar: Det är vad landets alla anti-keynesianska ekonomer bestämt att vi kan hoppas på av framtiden just nu. Den tunga posten som detta så kallade reformutrymme går till är de sedan i våras kända tio välfärdsmiljarderna, eller vänstermiljarderna, till kommunerna.

Det borde naturligtvis ha varit tjugo miljarder, eller trettio. Kommunernas inkomster minskar troligen framöver och de där tio miljarderna kommer knappast att upplevas som ett erövrat reformutrymme av svenska folket.

Och det är bara två år kvar. Den rödgröna regeringen är piskad att visa för väljarna att deras regerande ger påtagliga skillnader mot status quo. Visst går det att räkna upp en rad utmärkta reformer i den kommande budgeten: ökat flerbarnstillägg, en ny jämställdhetsmyndighet, extrajobb, vissa små (automatiska) skattehöjningar när några fler måste betala statlig inkomstskatt, miljö- och klimatsatsningar, fler platser på lärarutbildningen, CSN-lån till körkort, ökat bistånd med mera.

Det är inte dåligt. Men det räcker inte. Djärvare satsningar hade behövts.

Men blir det då inte överhettning i ekonomin med större satsningar mitt i vad som är lite av högkonjunktur? Nej. Inte om regeringen samtidigt drar in köpkraft från de övre inkomstskikten (det är ett sätt att spara) och använder dessa resurser för långsiktiga investeringar. Det finns en fantastisk palett av skattehöjarmöjligheter: bolagsskatten, förmögenhetsskatten, raderande av ett jobbskatteavdrag och så vidare.

Vi har två år, det är allt vi har, för att visa att en rödgrön regering vill något verkligt annorlunda. Problemet är att 24 miljarder inte räcker för det. Det dubbla hade gett märkbara effekter – och strategiska skattehöjningar hade också haft en mobiliserande effekt på de rödgröna väljarna.

Vi har två år, två år. Vad händer annars? Regeringsmakten kan gå förlorad och vi är tillbaka i den borgerliga skattesänkarvärlden, understödd på ett eller annat sätt av Sverigedemokraterna.

Vi har två år, två år. Och det borde egentligen vara ett drömläge för att lägga en långt mer offensiv budget: Alliansen krisar, den vill inte ha makten nu, och en massa potentiella rödgröna väljare går bara och väntar på en regering som visar att den vill något annat, mer genomgripande.