I år blir första gången som jag själv röstar i ett kyrkoval. Helt galet! Jag har varit röstberättigad sedan jag var 16 (ja, det är 16 som gäller i kyrkovalet) och nu är jag 31. Tre val har jag missat. Tre val då jag hade chansen att vara med om att påverka Svenska kyrkans riktlinjer, men missade.

Jag skäms rätt mycket över att jag inte har förstått det här förrän nu. Men jag har varit så inställd på att jag är så fantastiskt sekulär och att kyrkan inte är något som jag riktigt har med att göra. Jag har till exempel varken gift mig i kyrkan eller döpt mina barn i den, och har absolut aldrig haft en tanke på att just jag skulle kunna tycka och tänka något om kyrkan och dess verksamhet eller för den delen heller kunna styra dess riktning, men det var fel. Det har jag förstått nu.

För att rösta i kyrkovalet behöver man vara medlem i Svenska kyrkan och över 16 år. Vilket ju faktiskt stämmer på pricken in på mig, och glad är jag för det. För det finns faktiskt några frågor som rör kyrkan som verkligen engagerar mig.

Först och främst att kyrkan ska vara öppen och tillåtande, för olika människor generellt, men i synnerhet när det handlar om äktenskap mellan personer av samma kön. Äntligen är det en rättighet. Låt oss göra allt för att så förblir!

Något annat som engagerar är barnverksamheten, som jag själv varit med på nu under småbarnsåren, och att den får förbli helt avgiftsfri så att vem som helst kan ta del av den. Jag tycker av princip att kyrkan ska finnas där för alla men kanske ännu mer för den som behöver det mest, av olika skäl. Vilket leder mig in på ytterligare en viktig fråga, nämligen den om kyrkans sociala funktion. Det känns liksom tryggt att veta att kyrkan finns där och stöttar människor i utsatta situationer där samhällets insatser inte räcker till. Ja, då tänker jag på alltifrån samtalsstöd och bistånd med mat och kläder till social samvaro för ensamma.

Just nu mobiliserar mörkerkrafterna inför kyrkovalet, och så mycket kan vi vara säkra på att det inte är en öppnare kyrka de vill ha. Vi på den andra sidan måste stå emot. För vilken kyrka vi har påverkas verkligen av vilka nomineringsgrupper (kyrkans motsvarighet till partier) som är i majoritet.

Nu tar vi oss i kragen och går till valurnorna, så har vi gjort vad vi kan för att den svenska kyrkan ska förbli en demokratisk organisation som präglas av öppenhet, frihet, jämlikhet och solidaritet och att kyrkan får bli en plats där alla människors lika värde står i centrum.