Ledare: En resa är lika lång åt båda hållen

Lupinerna står i givakt längs vägarna. Det är midsommartid och Bergslagen visar upp sig i överväldigande blomsterprakt. Till och med de mest inbitna stadsbor blir lite naturromantiska till sinnes och fantiserar om skogspromenader och små röda stugor. 

Det brukar vara vid den här tiden som chefen på huvudkontoret får för sig att förlägga möten på avdelningskontoren, ute ”på landet”, istället – kanske i Nora eller i Ställberg. Och möten som alltid brukar börja 8 eller 9 skjuts till 10, kanske 11, för det är ju så långt att åka. Är det inte märkligt att det alltid tar så mycket längre tid för Örebroare eller Karlstadsbor att åka till Hjulsjö eller Löa än tvärtom? För ligger mötet i Örebro så börjar det 8…

Fastän det innebär att dagisbarnen måste börja strax efter 6. Fastän skolbarnen tvingas klara sig själva när de egentligen är alldeles för små. Fastän man själv kommer till mötet efter en alldeles för kort natt och fullt upptagen med att försöka nå barnen via sms… För alla på landet har inte en ”annan halva” att lämna allt sådant till bara för att de själva ska vara på möte i staden på utsatt tid. 

Men stadsbornas barn kan lugnt sova vidare till 7 som vanligt för när deras föräldrar är kallade till möte i någon avlägsen bondhåla ser deras chef till att även själva resan ligger på ordinarie arbetstid. 

Sådant borde regleras i företagets jämställdhetspolicy. För övrigt hör det till god ton och normal artighet att begripa att en resa är lika lång åt båda håll och att samma förutsättningar ska gälla oavsett åt vilket håll man åker. Förresten är det inte bara företag det gäller utan lika mycket idrottsklubbar. 

Ja, sådant kan man reta upp sig på medan lupinerna blommar över och getingarna bygger bo. Man kan också reta upp sig på mycket annat. Som på varför så många behöver arbeta så hårt medan andra inte har något arbete alls? Och varför det kan ta tio år efter studentexamen innan man är etablerad på arbetsmarknaden samtidigt som vi uppmanas att inte gå i pension förrän vi närmar oss 70. Är det inte bättre att få jobba mellan 20 och 30 och få sin pension vid 60? Det är ju trots allt de i 20-årsåldern som ska flytta hemifrån och bilda familj, inte sitta i mammas källare och spela dataspel. Sedan måste vi slopa hela tillväxttanken överhuvudtaget, fast det är lättare sagt än gjort. Men annars är det inte bara bin och lärkor och isbjörnar som dör ut utan kanske rent av lupiner också.