Ledare: En plats att trivas på

Jag känner till några familjer från den europeiska kontinenten som vid ett besök i Grythyttan föll pladask för den pittoreska charmen och bestämde sig för att flytta dit. För att möjliggöra detta startade de ett, och i ett par fall ytterligare ett familjeföretag. Dessutom gör ett par av dem frivilliga insatser i samhället utan ersättning, eftersom Grythyttan har blivit deras plats på jorden. 

Nu kan vi förstås inte räkna med att stoppa avfolkningen med hjälp av driftiga småföretagare. Men de är viktiga för att bevara optimismen och värda all respekt. En kommun måste anstränga sig att underlätta för företagarna, så att det blir möjligt att anställa fler personer. De flesta människor flyttar trots allt inte utan att ha ett jobb som väntar, men attraktiva platser har ett givet försprång i tävlingen om att locka nya invånare. 

I dag konkurrerar kommunerna öppet med varandra om invånarna, och många tar hjälp av reklamkampanjer. Har kampanjerna någon effekt? Nej, säger kulturgeografen Thomas Niedomysl som har räknat de faktiska flyttströmmarna. Vi river inte upp hus och hem för att vi får en reklambroschyr i brevlådan. Det tycks i hög grad vara livsfasen som styr valet av bostadsort. Barnfamiljer och unga par funderar på kvaliteten på skolor. Äldre värderar närhet till släkt. Goda lokala kommunikationer och huspriser är andra faktorer som väger in.

Orter som får högsta trivselbetyg av invånare och besökare tycks ha en sak gemensamt, och det är en centralt belägen offentlig plats, som har en tilltalande utformning, erbjuder flera olika aktiviteter och är lättillgänglig för allmänheten. 

Beskrivningen passar in på ett torg med ett varierande utbud runt om, kafé, bibliotek, biograf, idrottshall, butiker, och det får då inte vara långa gångavstånd mellan de olika attraktionerna, utan de ska ligga tillräckligt nära varandra för att det skall kunna upplevas som en plats.

I andra fall är det en estetiskt tilltalande byggnad med generösa öppettider och kulturella utbud av olika slag, turistinformation, kaféverksamhet och kanske någon typ av försäljning. Det måste även finnas möjlighet att sitta någonstans och umgås helt gratis.

Om vi ser till Hällefors tätort, så är huvudparten av torget en parkeringsplats, precis som vägkanten utefter Centrumhuset. Järnvägen delar centrum i två halvor i nord-sydlig riktning, och Sikforsvägen klyver det i öst-västlig riktning. ”Stadskärnan” blir på det sättet uppdelad i fyra sektioner. 

Ska vi göra Hällefors centrum till en plats man trivs att uppehålla sig på, så krävs det två saker. Den ena är att förtäta och försköna området runt torget. Järnvägen går inte att göra något åt, men Sikforsvägen kunde upphöra att vara en genomfartsled på sträckan mellan torget och Centrumhuset, och trafiken ledas runt i en slinga söder om centrum, ner på Stationsvägen och tillbaka till Sikforsvägen. Det gäller ju att skapa mötesplatser för medborgarna. Som det nu är skyndar man sig över gatan och kan inte stanna till för att växla några ord med bekanta man möter. Med en gågata på det här vägavsnittet blir det naturligt.

Den andra åtgärden är att utvidga centrums begränsade möjligheter genom att göra Formens hus, gärna under annat namn, till ett mötescentrum för Hällefors invånare, enligt den modell som tidigare beskrevs. Det har Hälleforsborna förtjänat.