Lööf har, skriver Per Gahrton, en moralisk kompass. Vilket skulle vara gott i en tid som denna.
Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Vi får se hur det blir när alla turer i regeringsfrågan klarats av. Men det vi vet är att Per Gahrton inte är ensam. Globala intressenter satsar en hel del i just Annie Lööf. Helt unika satsningar. Trots att hon är partiledare i ett ganska litet parti.
Få, mycket få, från Sverige har av den globala eliten ansetts så intressanta att de ärats med medlemskap i Trilaterala kommissionen. Annie Lööf blev invald förra året. Svenska ledamöter är för övrigt Carl Bildt, Marcus Wallenberg och Svenska Dagbladets chefredaktör Tove Lifvendahl.
Är det någon som ser en ideologisk koppling så beror det inte på dålig syn.
Om ni inte har hört talas om invalet så beror det på att Trilateralen är en privat organisation i syfte att “med ljus och ledning” upplysa formella beslutsfattare om vad som bör göras. Organisationen bildades för 45 år sedan av bland annat David Rockefeller, Henry Kissinger och Zbigniew Brzezinski. Syftet var att samla de bästa hjärnorna – utifrån ett visst perspektiv som ni kan gissa själva – från Västeuropa, Nordamerika och Asien.
Deras möten och samtal är säkert mycket givande, närande och ideologiskt väl förankrade. Det lär inte vara någon nackdel att, som Annie Lööf, ha nyliberalismens moder Margaret Thatcher som idol och nyliberalismens stora filosof Ayn Rand som en favoritförfattare. Sådant imponerar säkert i de kretsar där den förment globala eliten – främst företrädare för monetära intressen, transnationella företag, finansiärer och deras uppbackare i medievärlden – känner sig hemma.
När Thatcher och Rand kompletteras med Robert Nozick – stor i branschen som välfärdsstatens fiende – som en annan förebild så kan man ana med vilken lätthet Carl Bildt och Marcus Wallenberg kunnat motivera medlemskap för ledaren av det tidigare så obskyra bondepartiet i det lilla landet i norr. Så nu tillhör den tilltänkta statsministern de upphöjda, Djursholms villaförening i global skala så att säga.
När Bilderberggruppen – en annan elitförening för upphöjda – bjöd in Lööf förra året så berättade hennes barndoms lokaltidning att professorn i statsvetenskap Magnus Hagevi kunde förklarade varför: ”De ser henne som en blivande statsminister och de vill veta var hon står i vissa frågor”.
Det fick de säkert veta. Och Inte lär det ha legat Lööf i fatet att hon kunnat redovisa hur hon varit drivande för att Centern skulle överge ekohumanismen till förmån för nyliberala idéer som platt skatt, avregleringar, bolagiseringar, punkterad arbetsrätt och vinstuttag från skattefinansierade skolor. Inte blev det sämre av att hon bidragit starkt till att avveckla sitt partis avoga inställningen till medlemskap i Nato. Sådant imponerar.
Sägas skall att Per Gahrton i sin artikel menade att Lööf som statsminister för en liten Centerregering skulle vara beroende av mer vänsterinriktade partier och därmed ”inte kunna genomföra någon nyliberal ekonomisk politik – däremot human flyktingpolitik och ljusgrön miljö- och klimatpolitik.”
Det förstnämnda – en human flyktingpolitik – vore ju en nåd att stilla bedja om. Hur nu socialdemokraterna, befriande från MP, skulle acceptera en sådan. Det sistnämnda – en ljusgrön miljö- och klimatpolitik – räcker inte för att Sverige skall slippa stoltsera på den pinsammaste av alla globala rankinglistor: nionde platsen på listan över de länder som gör störst ekologiska fotavtryck per person.
Ja, jisses, vi står inför en svår situation. Hur som helst bör alla kort vändas på. Också det där kortet som på framsidan visar en glatt leende drottning med vurm för human flyktingpolitik. På baksidan finns en nyliberal agenda som får den globaliserade sentida kapitalismens ögon att tindra.
