BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Den samlade cyklonenergin (ACE) i Atlanten är hittills normal för året som helhet, däremot har det varit flera ovanligt starka orkaner. Harvey, Irma och Jose var alla klassade som 4 eller 5 på den femgradiga skalan, Harvey satte dessutom rekord i regnmängder och Irma var en av de starkaste som någonsin uppmätts. Irma slog in i flera västindiska öar som en orkanklass 5: a med över 70 sekundmeter ihållande vind och vindbyar på runt 120 meter per sekund drabbade därefter Kuba mycket hårt och nådde Florida snäppet svagare. Klimatforskare har länge påtalat risken för kraftigare orkaner, bland annat på grund av varmare ytvatten, men också större skador längs kusten på grund av högre havsnivå. Fattiga länder och samhällen drabbas förstås hårdast.

Samtidigt något söderut, har Brasiliens president Michel Temer (som var vicepresident under Dilma Rousseff och automatiskt tog över när hon tvingades avgå för ungefär ett år sedan) fullt upp med att försvaga skyddet av regnskogen, och därigenom stryka lobbyn för köttdjur, sojaproduktion och mineralbrytning medhårs. Amazonas, som är ett av de sista områdena som kan vara viss motvikt till den globala klimatförsämringen och artmassutrotningen. Nu senast försökte Temer få ett naturreservat stort som Danmark att avskrivas så att det i stället kunde bli gruvindustri där. Han är illa omtyckt av folket, och är inte heller vald av dem, dessutom korruptionsmisstänkt.

Bland andra Molly Scott Cato, engelsk europaparlamentariker för De gröna, pressar EU att i förhandlingarna om nytt handelsavtal med Latinamerika markera regnskogens betydelse genom att inte acceptera varor från nyskövlade områden. Visst utrymme för politiska påtryckningar finns! Men räcker det?

Senaste veckan har jag diskuterat posthumanism med professorn i pedagogik i Lund, där jag studerar. Det är ett brett och komplext tankeparaply, men en gren av det kan kanske enkelt uttryckas: vad händer när vi utbildar generation efter generation att tänka utifrån horisonten bäst-för-oss, grundat i att vi är människor? Skapelsens/evolutionens krona. Tron på vårt exceptionella förnuft och vår moral som både kvitto på och motivering till vår överhöghet. Vad skulle hända om vi på riktigt erkände relationerna vi har till andra arter och materia? Det blir som att gå från idén om jorden i centrum till den om solen i centrum, på Kopernikus tid – att gå från idén om människan i centrum till den om det levande nätverket och dess miljö, biosfären. I dag nämns kanske sådana tankar i skolan och samhället, men de råder inte.

Jag är trött på antropocentrismen, att människan tror att en människocentrerad världsbild är det bästa för människan. Jag ser fram emot en ekologisk tidsålder, där utgångspunkten är att vi är del av ett biosfärnätverk som tillsammans skapar våra livsbetingelser. Hela nätverket måste ses och vårdas för att fungera. Det skulle sannerligen tjäna oss bättre, dessutom!