BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Nu har över två år gått och 2017 har börjat. Det är dags att ta sig samman. Vi kan inte förbli i denna ömklighet hur länge som helst. Visionen om en fri och öppen värld som formas demokratiskt, inom de ramar naturen ger, måste bara få lite ny näring.
Att leva på räntan av naturkapitalet, inte bränna upp själva kapitalet, borde förstås vara självklart. Att optimera förutsättningarna för kapitalet så att avkastningen maximeras. Det är grundläggande ekonomi, hushållning, men i praktiken ignorerat i nuvarande globala produktions- och konsumtionssystem. Nu krymper kapitalet hastigt och avkastningen hålls uppe med olika typer av konstgjord andning som samtidigt minskar kapitalet ytterligare.
Urskogarna som tar upp koldioxid från luften huggs ner, markytor brukas på sätt där den långsiktiga bördigheten minskar, den biologiska mångfalden som säkrar fungerande ekosystem-tjänster pressas hårt av habitatförlust och förändrat klimat. Vi bränner kol, olja och gas, fastän klimatförändringarna kommer att göra att stora delar av jordens yta blir omöjlig eller extremt mycket svårare och dyrare att bo på och leva av, och med en faktisk risk för betydligt mer apokalyptiska scenarier än så.
En kraftfull och tydlig grön rörelse behövs mer och mer för varje dag som går. Så nu får vi sluta med att fastna i upprördhet över dumma uttalanden, svidande kompromisser och besvikelser i realpolitiken. Det är svårt. Men nu är för första gången ett grönt parti i regeringen, och det är nu trycket i den gröna rörelsen borde vara som allra starkast. Nu hade en stark mobilisering och opinion kunnat påverka politiken mer än någonsin!
I stället känns det som att halva besättningen lämnat skeppet. Om du blir förbannad på kaptenen så skäll ut hen, kräv ändrad kurs, men hoppa inte av helt, då kommer vi aldrig fram.
En idé från den gröna rörelsens början är att låta befintlig kunskap om jordens biosfär sätta ramarna. Sedan kan människor inom dessa ramar välja hur de vill organisera sina samhällen. Det skulle i princip kunna vara såväl marknadsekonomi som socialism eller teokrati, bara det hölls inom den ekologiska hållbarhetens ramar. Utifrån den och liknande idéer har grön ideologi hävdats vara varken höger eller vänster.
I realpolitiken har dock (hittills) bara partier med inslag av socialism varit beredda att ta jordens gränser för hållbarhet som ramverk, ens i någon utsträckning. Det har alltid tyckts mig svårbegripligt att högerliberaler ofta går i motsatt riktning – de som annars gärna värnar rent ekonomiska intressen. Som vanligt i den senaste partiledardebatten i riksdagen var det bara GustavFridolin (MP) som nämnde klimat och miljö.
Om klimatet är en tia, så är de allra mest viktiga andra frågorna ändå inte mer än fyror. Jobb, skola, vård, olika typer av försvar, migration – alla enormt viktiga. Men utan ett stabilt och gynnsamt klimat, kommer allt annat försvåras, förstöras eller fördyras så radikalt.
Så lämna inte skeppet. Ge dig in i den gröna rörelsen. Tänj den åt det håll du tycker, driv där farten förlorats, skäll ut kaptenen vid behov. Men sluta inte att ro.
