Visst är det en bedrift, han är en av få presidenter i fransk politik som blivit omvalda. Förra gången det hände var för 20 år sedan.  

Valet i söndags var precis som 2017, då stod striden också mellan Macron och Le Pen.  

Hon förlorade då och hon förlorade nu. Men detta resultat där hon får 41,5 procent av rösterna är en duckad kula och inte en seger för det progressiva Europa.  

I Frankrike liksom i Sverige har högerextrema partier normaliserats. Le Pen driver en auktoritär och splittrande politik med udden riktad i huvudsak mot invandrade och muslimer. Under hennes fars ledning var antisemitismen ett återkommande inslag i partiet. Jean-Marie Le Pen dömdes 2016 till böter efter att ha kallat Förintelsen för en ”liten detalj”.   

Enligt Expo har partiet historiskt haft stort inflytande på den högerextrema miljön i Europa och inte minst Sverige och Sverige­demokraterna.  

Att Le Pen har varit nära att vinna två gånger måste oroa alla progressiva krafter i och utanför Frankrike. Hade hon korats till segrare hade Europa fått sin egen Donald Trump. Dessutom hade Europa inte talat med en enad röst mot Ryssland med den Putinvänliga Le Pen vars parti lånade pengar av en rysk bank inför förra presidentvalet. 

Strategiska Le Pen har bytt namn på partiet, uppträtt med en mjukare framtoning samtidigt spelat ner sin mest främlingsfientliga retorik och fokuserat mer på ekonomiska frågor. Men som Rim-Sarah Alouane, en fransk forskare, skrev i New York Times nyligen: 

”Om Le Pen uppfattas mer som mainstream nu är det för att det som anses vara main­stream närmat sig henne.” 

Många arbetarklassväljare hade svårt att hitta en kandidat. Och i andra valomgången hamnade vänsterväljare i en rävsax när det stod mellan Le Pen och Macron. Å ena sidan en främlingsfientlig Le Pen men vars ekonomiska politik uppfattades som mer tilltalande än Macrons. Å andra sidan en Macron som redan innan valet haft stämpeln som arrogant och ”de rikas president”, och nu lade sig nära högerkandidaten Valérie Pecresses program för att få över högerväljare med förslag som höjd pensionsålder från 62 till 65 år. 

Vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon som fick 21,9 procent av rösterna i första vändan uppmanade sina anhängare att inte rösta på Le Pen i den andra valomgången, även om han inte heller gav sitt stöd till Macron.  

Det är nog inte bara européer som andas ut idag. Frankrike spelar en viktig roll också i utrikespolitiken. Ta Mellanöstern och länder som Libanon exempelvis. Efter den kraftiga explosionen den 4 augusti 2020 som raserade halva Beirut, ledde till att 200 personer dog och mer än 6 500 skadades, var det Macron som åkte till Libanon och välkomnades som en landsfader. Och under hans besök öppnade den superkända sångerskan Fairouz upp sitt hem. Hon som annars brukar vara extremt kameraskygg och sällan visar sig offentligt, sågs plötsligt på sociala medier skaka hand med Frankrikes president. 

Att föreställa sig att Le Pen skulle välkomnas på samma sätt eller att hon hade spelat den sammanhållande rollen är inte så troligt.  

Hur stort utrymme Macrons regering kommer att få i praktiken återstår att se. I juni hålls val till parlamentet och Macron kan tvingas utse en premiärminister som speglar majoriteten i nationalförsamlingen, även om den får en annan politisk riktning.   

Idag gläds vi med fransmännen men lärdomar från valet behöver analyseras av det progressiva Europa, inklusive Sverige.