Tidigare i veckan skrev Thomas Mattsson ett blogginlägg med anledning av Nordicoms rapport om könsfördelningen på högre chefspositioner i de största medieföretagen. Det Nordicom visade var nämligen inte så positivt. Kvinnor utgör till exempel bara sex procent av vd-posterna i de största mediebolagen.
Mattsson hävdar att han ser en självmedvetenhet hos svenska medier: de vet om att toppstyrningen är snedfördelad när det kommer till kön – och Mattsson menar på att den här självmedvetenheten kommer leda till att den snäva könsfördelningen jämnas ut.
Han avslutar blogginlägget med att klappa sig själv på axeln genom att säga att Expressen minsann kommer fortsätta granska jämställdheten, eller snarare bristen på den, i mediebranschen.
Det är såklart bra om mediebranschen granskar sig själva. Men bra vore även om man granskade sig själva utifrån vilken bild man för ut. Får man inte sin historia berättad i media är det inte konstigt att man inte heller söker sig till den branschen. Än mindre troligt är det att som kvinna hamna på en chefsposition om man aldrig ser kvinnor uttala sig som experter eller chefer i tidningarna.
En förklaring till att det är så få kvinnor i chefspositioner i media är alltså för att de inte representeras i just media. När de gör det är de ofta för att de fallit offer för något, inte för att uttala sig som experter.
Jag har därför hjälpt Mattsson genom att räkna på vilka som syns på bild och får komma till tals i hans tidning. För att ha något att jämföra med har jag också tittat på Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Och för att ge samtliga redaktionerna ett litet försprång utgick jag från tidningarna på 8 mars, kvinnodagen, då många nyheter medvetet handlar om kvinnor.
För att avgränsa mig kollade jag bara på tidningarnas nyhetsdelar. Jag har alltså inte tittat på bilagor om kultur, näringsliv och sport. Dock måste jag här ge en eloge till just Expressen som dagen till ära hade en hel bilaga vikt till internationella kvinnodagen. Värt att nämnas är också att Aftonbladet hade en motorbilaga. Artiklar där skribent framgick var åtta stycken, och var alla skrivna av män. Men som sagt: bilagorna är inte medräknade, och det var inte heller könsfördelningen på skribenterna som var syftet.
Vad fick jag fram efter att ha räknat då? I Expressen fick kvinnor synas på 72 bilder, män på 64. I Aftonbladet var 53 av bilderna på kvinnor, 44 av män. I Dagens Nyheter var tolv bilder på kvinnor och tio på män och Svenska Dagbladet hade 17 bilder på kvinnor och 13 på män. Värt att nämna är att jag inte har räknat bylinebilder på skribenterna, just för att fokus inte skulle hamna på medarbetarna i media.
Jag blev alltså motbevisad, min förväntning var att bilder på män skulle vara överrepresenterade. (Generellt gäller ett underskott kvinnor: ungefär 30-70.) Dock var flera av bilderna specifikt till just internationella kvinnodagen, däribland ”Starka kvinnomöten” i Expressen som innehöll bilder på sex kvinnor, och ”Kvinnorna som tog över hårdrocken” i Aftonbladet som hade bilder på fem kvinnor.
Men vilka handlade artiklarna om, och vilka fick komma till tals? Här hade männen övertaget. I Expressen handlade 28 artiklar om män och 21 om kvinnor; i Aftonbladet handlade 16 specifikt om män och 13 om kvinnor, i Dagens Nyheter var det 17 om män och åtta om kvinnor och i Svenska Dagbladet handlade tolv artiklar om män och sju om kvinnor. Jag har inte räknat med artiklar som handlar om flera personer, eller texter där kön inte nämns på de omskrivna personerna.
Efter att ha räknat ihop både vilka som syns på bild, och vilka som får komma till tals kan jag se att Aftonbladet har lyckats bäst. 52 procent kvinnor får komma till tals, och 48 män. I Expressen är det lika många kvinnor som män. I Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet är det dock fler män som får representeras. Dock är det värt att nämna att flertalet av artiklarna hade internationella kvinnodagen som fokus. Hade undersökningen gjorts på någon av årets andra dagar hade det blivit dystrare resultat.
Man behöver egentligen inte analysera siffrorna mer än att konstatera att ett viktigt steg för jämställdhet är att vara självmedveten, där är jag och Mattsson överens. Men som medarbetare på en tidningsredaktion är det också viktigt att vara självmedveten om vilken bild man förmedlar till läsarna, vilka som blir representerade. Vill man kan man sträcka sig längre och säga något om att de här siffrorna visar att kvinnor får mer plats på bild eftersom de betraktas och är objekt, medan männen är de som får komma till tals och är subjekt. När experter var tillfrågade var de flesta män, såväl när det handlade om emojis (Dagens Nyheter) som stormakternas upprustning (Svenska Dagbladet).
Men hur långt eller kort man än väljer att låta sin analys gå kan man i alla fall konstatera att inte ens på internationella kvinnodagen är det en jämn könsfördelning i våra största tidningar. Det borde verkligen inte vara så svårt. Rättviseförmedlingen har till exempel många listor på vilka experter som inte är vita män det finns på flera områden och den här tidningen, Dagens ETC, arbetar för att få en jämställd tidning genom att föra transparent statistik över vilka som syns och hörs i tidningen (8 mars: 95 kvinnor, nio män). Det borde vara en självklarhet för fler tidningsredaktioner som vill arbeta för att få bort mansdominansen i medias toppskikt.
