Längtan till teknokratin är lätt att förstå. 2019 var också ett år när landet styrdes av en mittenkompromiss som kommer att innebära ytterligare privatiseringar och skattesänkningar. När klyftan mellan golvet och den politiska dagordningen blir större och större kan expertstyret verka som en underbar lösning. När politiken så uppenbart saknar lösningar, vad ska vi med politiken till? Det är knappast någon som har röstat för det här. Välfärdsarbetare runtom landet är i uppror och vi har istället fått 73 svar på frågor nästan ingen hade.

SD kanske är hopplöshetens politik, men teknokratin håller på att bli någon slags medelklassversion av detta. 

Ett expertstyre är bara ett alternativ om vi inte vill att landet styrs av medborgarnas värderingar. Det är inte vetenskap att ett samhälle bör ta hand om de svaga, att ge vård åt de sjukaste först. AI kommer inte ge en undersköterska en hållbar arbetsmiljö. Det är en värdering, politik, resultat av en kamp.

Och då håller jag ändå med om att politiken sällan har varit en sådan dyster mardröm som den är just nu.

För det första: Professionerna ska ha mer makt. De ska inte detaljstyras, de ska ha goda förutsättningar att arbeta utifrån sin bästa yrkeskunskap.

För det andra: Får att nå detta behövs det mer politik i vårddebatten. Det krävs radikala svar som löser de frågor som sopats under mattan i årtionden. Vi behöver politiska alternativ värda våra röster, och bättre politiker som tar sitt ansvar.

Det är inte politiker som gjort att vi tappat greppet, det är marknadsstyrningen. Själva syftet med New Public Management-styrningen är att den gör politiker och professioner maktlösa samtidigt som den påstår sig ge makt åt kunden. Men kunden får bara dåliga alternativ att välja mellan, och politikerna har ingen makt att förbättra verksamheterna.

NPM skapar fega politiker. Sjukvårdspolitiken är i desperat behov av mer politik, och mer ansvarstagande. LOV och LOU tar makt från politiken till marknad, och gör det svårt att samordna mellan olika vård- och omsorgsverksamheter. Den offentligt drivna vården har ett avkastningskrav och ska arbeta marknadsmässigt. För en offentlig verksamhet betyder det oftast att de måste spara sönder verksamheten. Kravet på konkurrensneutralitet gör det svårt att investera i den lokala vårdcentralen, trots att lokalpolitikern vet att det är just där behoven finns. Strukturen med en beställar-utförarmodell är destruktiv för demokratiskt ansvarsutkrävande. När en politiker känner sig maktlös kan det kännas som om det är starka tjänstemannaled som leder det politiska arbetet och styr inriktningen på det regionen ska fokusera på. Som lokalpolitiker vill man kunna stärka, bredda och utveckla den egna verksamheten utan att bli stämd av ett vårdföretag.   

Brister i resurserna bidrar ytterligare till maktlösheten. Partikamrater på riksnivån driver fram skattesänkningar som på lokal nivå tvingar lokalpolitikern till nedskärningar. Så mycket som tidigare faktiskt gick till vården som inte gör det längre av olika anledningar som privatiseringar och omfattande kontrollapparater som marknadsstyrningen kräver. På riksnivå en regering som prioriterar ökad tillgänglighet för alla (inga följdfrågor) och lovar att trots stramare ekonomi aldrig kompromissa med kvaliteten. Bara att leverera, lokalpolitiker.

Det blir en röst på missnöjespartiet.

Hopplösheten får teknokratiska drömmar att växa fram. Enligt teknokratin skulle systemet bli bättre om regionval ersattes med ett expertstyre. Och det är sant att demokratin ibland är oförutsägbar, det finns en risk att folk inte röstar utifrån politikernas önskemål utan sina värderingar. Det finns ingen evig sanning som säger hur du skall rösta eftersom politik i grunden handlar om intressekonflikter mellan människor. Politik handlar i själva verket nästan enbart om värderingar, inte fakta. Med expertstyret förlorar vi makten över det gemensamma.

Och det är rätt länge sedan vi hade den makten. Professionsupproren ska kanaliseras till politiken. Och makten, den tar vi tillbaka.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.