Jag minns när Rut-avdraget första gången lanserades som idé. Det var på ett ekonomiseminarium i Almedalen 1993 och det kom från nationalekonomen Ann-Marie Pålsson, som senare blev moderat riksdagsledamot. Jag minns också den spontana reaktionen från Villy Bergström, S-ekonomen, under seminariet. Han blev fly förbannad och nästan skrek: Men ska vi ha tillbaka pigsamhället?!

Nittiotalets krisår öppnade på många sätt en brunn ner till äldre borgerliga ideal och föreställningar – där inte bara drömmen om hembiträdet plötsligt dök upp utan även sådant som välgörenhetstanken gjorde comeback. Idag är det bara ett riksdagsparti som på allvar vågar säga nej till Rut, Vänsterpartiet.

Piga – så kallades det lägsta tjänstehjonet i det gamla jordbrukssamhället. Till slut blev det blev väldigt negativt laddat, eftersom arbetsvillkoren för dessa pigor var skandalösa. Även ordet ”barnpiga” blev negativt laddat. Istället slog ord som hembiträde och barnflicka igenom, det lät bättre. I välbeställda borgerliga hem hade man hembiträde.

Sedan förändrades samhället och plötsligt var alla hembiträden borta. Kvinnorna som haft dessa tråkiga jobb drog så snabbt de bara fick chansen när andra arbetsmarknader öppnades. Men borgerligheten fortsatte att drömma om sina hembiträden.

När Rut-avdraget – eller Rut-bidraget som jag alltid av princip kallat det – infördes 2007 slog borgerligheten två flugor i en smäll: Det var ett sätt att både sänka skatten för höginkomsttagare och höja statusen för samma höginkomsttagare.

En delförklaring till varför Rut-bidraget alltmer sällan debatterats kritiskt är antagligen att ganska många mediechefer utnyttjar det. 2010 fick jag själv ett Villy Bergström-liknande utbrott i tidningen Resumé. Jag hävdade att medierna ofta blivit annonsmaskiner för Rut-bidraget – och att det berodde på att så många mediechefer utnyttjade det. Tidningen Resumé kollade upp det. Av ett sextiotal undersökta mediechefer var det redan då – 2010 – litet mindre än hälften som gjorde avdrag för städning. Mest avdrag gjorde de högst betalda mediecheferna.

Hur det är idag på den fronten vet jag inte, men känslan är stark av att de stora tidningarna, liksom även public service, med stor glädje alltid presenterar siffror över ökat Rut-utnyttjande.

Fördelningspolitiskt gynnar Rut de högsta inkomstskikten. Lika illa är det att man kan se framför sig en armé av bortskämda ungar från välbeställda hem – i Danderyd och liknande problemförorter – som lärt sig att se ned på kroppsarbete och se det som självklart att skattebetalarna ska ge dem detta bidrag.

Det är dom som tänker bestämma över oss om tjugo år.

Fri journalistik är inte gratis – bli prenumerant!

Den här artikeln är finansierad av Dagens ETCs prenumeranter. Utan betalande läsare blir ingen journalistik fri. Prenumerera du också. Du kan få tidningen både digitalt och som morgontidning på papper.