Ledare: En annan värld är kanske inte möjlig ännu

”Hur kan vi göra den världen möjlig” var den centrala diskussionen under forumets fyra dagar. Allt från mänskliga rättigheter, hållbarhet, social- och miljörättvisa har diskuterats, frågor från alla världens hörn var på uppe på agendan. Det var uppfriskande att se aktivister från alla världens folkgrupper och platser samlas för att tillsammans skapa sin vision om en mer inkluderande, rättvis och tolerant värld. Dock kan man observera några mönster som återkommer på den här typen av sammankomster.

Under forumet fördes en högljudd diskussion på det globala planet, den diskussionen bestod av olika agendor som angrep överlappande problem. Många organisationer driver sina egna högst legitima agendor för att nå ett visst mål. Faktum är dock att de agendorna ofta är färgade av geografiska begränsningar och lokala förhållanden, inte av ett globalt perspektiv. Ett exempel är västeuropeiska utvecklingsorganisationer vars arbete rörande utbildning prioriterar ”Global Citizenship Education” (utbildning för globalt medborgarskap och deltagande). Detta avspeglar inte den verklighet som har uttryckts av flera arabiska organisationer som snarare fokuserar på tillgång till grundläggande utbildning, en första förutsättning för att sedan kunna arbeta med globalt medborgarskap och deltagande. Det är förvisso sant att allas agendor inte måste vara identiska, men de behöver komplettera varandra. Emellertid kolliderade agendorna ibland. Sådana kollisioner kan leda till en indirekt bortträngning av andra viktiga krav och på sikt kan detta leda till en struktur liknande den vi står inför nu; vissas röster hörs mer än andras. World Social Forum, som jag uppfattar det, är en plats där de annars ohörda kraven får plats och får utvecklas för att kunna skapa ”en annan möjlig värld”.  

Trots att en del agendor krockade och till och med motsade varandra, var andra desto mer lika. Människor hade samma kamper och samma mål oavsett geografiskt läge; bönderna från Sydamerika står inför samma problem som bönderna från Syrien och från asiatiska länder. Den oavbrutna striden för att upprätthålla matsuveränitet och för att ge människor makt över sina egna resurser. De här kamperna enar människor från hela världen kring ett av de mest basala behoven för överlevnad – naturresurser. Detta, medger jag, gav tyngd bakom forumets annars lätt ihåliga paroll. 

Tillfällen som World Social Forum förblir en viktig del i våra globala strävanden mot en fredligare och mer hållbar värld. Aktörerna bör dock vara uppmärksamma på att se det större sammanhanget och inte förlora det globala perspektivet. Ett perspektiv som ska representera de dagliga kamper som förs av dem som är fast bakom gränser, under bomber i limbo av osäkerhet, fysiskt oförmögna att kunna delta i våra diskussioner. I annat fall riskerar vi att reproducera de maktrelationer och det status quo som överskuggar de små striderna, de strider som tillsammans utgör den globala kampen och gör den relevant.